- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
147

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. »Kvinnan vid hafvet»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aktigt kif och befängda strider, jämte den egensinnighet
och envishet, som har fört dem blindt framåt till makt
och storhet; och likaså fann jag det eländiga, obegripliga
tålamod, hvarmed den hemmavarande befolkningen har
burit bördan af allt detta, arbetat utan klagan under
mödosamma år och hörsamt skickat sina bästa söner för
att strida och bilda kolonier vid världens ände.

Thomas Mugridge var sjuttioett år och liten till
växten. Det var för att han var liten, som han ej hade
blifvit soldat. Han hade stannat hemma och arbetat.
Hans första minnen stodo i samband med arbete. Han
visste ingenting annat än arbete. Han hade arbetat i
alla sina dagar, och vid sjuttioett år arbetade han ännu.
Hvarje morgon var han uppe vid samma tid som lärkan
och arbetade som daglönare ute på fälten, ty därtill var
han född. Mrs Mugridge var sjuttiotre. Från sitt sjunde
år hade också hon arbetet ute på fälten, utförde först en
gosses arbete och sedermera en mans. Hon arbetade
ännu — höll huset blänkande rent, tvättade, kokade och
bakade, och medan jag var där, kokade hon också åt
mig och gjorde mig skamsen genom att bädda min säng.
Efter att ha arbetat under mer än tre tjog år ägde de
ingenting och hade ingenting att vänta annat än mera
arbete. Och därmed voro de nöjda. De väntade ingenting
annat, önskade ingenting annat.

De lefde mycket enkelt. Deras behof voro få — en
mugg öl vid dagens slut, så småningom tömd i det halft
underjordiska köket, en veckotidning, hvars läsning räcker
sju hela kvällar, och samtal så tröga och innehållslösa
som kreaturens idisslande. Från ett träsnitt på
väggen blickade en smärt, änglaliknande flicka ned på dem,
och under stod: »Vår blifvande drottning». Bredvid den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free