- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
71

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åkaren och grofsnickaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma medlidsamma blick. Mina gamla följeslagare
tycktes hon icke märka alls. Milde Gud — hon kände
medlidande med mig, som var ung och kraftig och stark, men
hon hade intet medlidande för de bägge gamla, som stodo
bredvid mig! Hon var en ung kvinna och jag en ung
man — och det var antagligen detta som dikterade
hennes känslor och på samma gång förringade värdet af
hennes medlidande. Medömkan för gamla är en altruistisk
känsla, och för öfrigt är platsen utanför arbetshusets
dörr så vanlig för gamla. Hon visade således intet
medlidande för dem, utan endast för mig, som minst eller
rättare icke alls förtjänade det. I London tycks gråa
hår icke gå i grafven med heder.

På ena sidan om dörren fanns ett handtag till en
klocksträng, på den andra en knapp att trycka på.

»Ring på klocksträngen», sade åkaren till mig.

Jag tog ett grepp i handtaget och ringde på
ordentligt, som hos andra människor.

»Oj, oj!» utropade mina bägge följeslagare
förskräckta. »Inte så hårdt!»

Jag släppte handtaget, och de sågo på mig med
förebrående uppsyn, som om jag hade satt deras
förhoppning om sängplats och tre kvarts skilly på spel. Ingen
kom. Det var lyckligtvis orätt klocka, och jag kände
mig bättre till mods.

»Tryck på knappen», sade jag till snickaren.

»Nej, nej — vänta lite!» inföll åkaren hastigt.

Af hvilket allt jag kom till den slutsatsen, att
portvakten i ett arbetshus, som vanligen har en lön af sju till
nio pund om året, är en mycket kinkig och viktig person,
som aldrig kan bemötas för höfligt af — fattighjon.

Och vi väntade — tio gånger så länge som vanlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free