- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
15

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru jag kom dit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödgas skiljas från sina trasor för den ömkligt lilla
betalning, som de kunde erhålla af en klädmånglare.

I ärmhålan innanför min skjorta sydde jag fast ett
guldmynt — en nödfallssumma, ehuru anspråkslös till sitt
belopp — och i skjortan placerade jag mig själf. Sedan
satte jag mig för en stund och filosoferade öfver alla de
feta och sköna år, som hade gjort min hud mjuk och
bragt nerverna nära intill ytan — ty skjortan var grof och
sträf som om den vore af tagel, och jag är alldeles
öfvertygad om, att den strängaste asket icke kunde lida mer än
jag nu gjorde under de närmaste tjugufyra timmarna.

Det öfriga af kostymen var lätt nog att få på sig,
utom skorna, hvilkas pådragande utgjorde ett verkligt
problem. De voro så hårda och styfva, som om de vore
gjorda af trä, och det var först sedan jag hade grundligt
bearbetat öfverlädret med mina knytnäfvar som jag
lyckades få in fötterna i dem. Sedan jag därefter hade stoppat
på mig några shillings, en knif, en näsduk, litet brunt
papper och några blad tobak, klampade jag utför trapporna
och sade farväl till mina allt ondt profeterande vänner på
stället. Då jag gick ut genom porten, kunde
»hjälphustrun», en hygglig medelålders kvinna, icke afhålla
sig från att göra en grimas, som förvred hennes läppar
och skilde dem åt, hvarefter hennes strupe på grund af
ofrivillig sympati lät höra det underliga djuriska ljud,
som vi bruka kalla »skratt».

Jag hade knappt hunnit ut på gatan förrän jag fick
ett lifligt intryck af den olikhet i bemötande, som var
ett resultat af mitt ombyte af kläder. Allt kryperi var
som bortblåst hos dem af det lägre folket, med hvilka
jag kom i beröring. Helt hastigt — så att säga i en
blink — hade jag blifvit en af dem. Min nötta kavaj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free