Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Leoncia skakade trött på huvudet.
”Nej”, sade hon efter ytterligare övertalningar
”Jag vill aldrig mera se eller höra talas om de
Förlorade själarnas dal, där den där kvinnan tog
Francis ifrån mig.”
”Alltsammans var ett misstag, käraste syster. Men
vem kunde veta det? Inte jag. Inte du heller. Ej
heller Francis. Han handlade manligt och lojalt. Som
han inte visste att du och jag voro bror och syster och
trodde att vi voro verkligt förlovade — som vi voro
på den tiden — gjorde han inga försök att ta dig
ifrån mig, och han gjorde all vidare frestelse omöjlig
och räddade allas våra liv genom att gifta sig med
drottningen.”
”Jag saknar att jag inte hör dig och Francis sjunga
ert evinneliga ’Oförfärat, rygg mot rygg kring
masten’ ”, sade hon sorgset.
Hon fick tårar i ögonen då hon gick utför
verandans trappa och strövade omkring på måfå i
omgivningarna. För tjugonde gången sedan hon sist sett
Francis gick hon samma väg som den gången då hon
först såg honom ro till stranden från Angelique och
drog in honom i djungeln för att rädda honom
undan de sinas vrede och slutligen kysst honom och
drivit honom att stiga i båten och avlägsna sig. Det
hade varit hans första besök.
Sedan erinrade hon sig alla detaljer från hans andra
besök, då han kommit fram bakom klippan efter
hennes simning i lagunen och hon sett honom stå och
skriva sin första biljett till henne, hur hon tagit till
flykten inåt djungeln och blivit biten i sitt knä av
en labarri (som hon tog för en livsfarlig huggorm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
