Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga, men hon sade ingenting. Från en gyllne ask,
som hon hade bredvid sig på divanen, tog hon litet
puder mellan fingrarna, och hennes vackert formade
läppar kröktes till älskvärdt gyckel då hon kastade
pudret på den stora trefoten. En rökstrimma höjde
sig och försvann genast.
”Se!” befallde hon.
Torres närmade sig den stora bålen och tittade ner
i den. Vad han såg fingo de andra aldrig veta. Men
drottningen själv lutade sig fram och tittade ner
liksom han, och hennes ansikte hade ett uttryck av stilla,
medlidsamt gäckeri. Vad Torres själv såg var ett
sovrum och ett barns födelse två trappor upp i det
hus han ärvt i Bocas del Toro. Det var en ömklig
syn, blottad i alla sina detaljer, och drottningens
ansikte smålog. I denna flyktiga vision fick Torres
bekräftelse på vad han alltid själv hade misstänkt.
”Vill ni se mera?” sade drottningen sarkastiskt.
”Jag har visat er er början. Här har ni ert slut.”
Men Torres var så imponerad av vad han redan
hade sett, att han ryste och ryggade tillbaka.
”Förlåt mig, sköna kvinna”, bad han. ”Och låt
mig gå. Glöm, liksom jag hoppas glömma.”
”Det är förbi”, sade hon och viftade lätt med
handen över bålen. ”Men jag kan inte glömma. Bilden
kommer alltid att vara inpräglad i mitt minne. Men
er, som är så ung till åren och så gammal till
hjälmen, er har jag sett förr än i dag, där i min
Världs-spegel. Ni har plågat mig mycket på den sista tiden
med edra kommande handlingar. Men inte med
hjälmen”, smålog hon. ”Jag såg alltid ett dödsrum med
långa döda som stodo upprätt på orörliga ben och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
