Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torres, sutto -på huk över honom för att lättare kunna
betrakta hans ansikte och hjälmen, som tycktes väcka
deras livligaste intresse.
Från sin plats kunde Leoncia förstulet vidröra
Francis’ axel med sin fot. Han vaknade och satte sig upp,
varvid han tilldrog sig främlingarnas
uppmärksamhet. De gjorde genast fredstecknet, som är känt
över hela världen, lade ifrån sig bågarna och sträckte
ut sina händer åt sidan för att visa att de voro
vapenlösa.
”God morgon, god’ vänner”, sade Francis på
engelska. De skakade på huvudet. Men det väckte
Torres.
”Det måste vara de Förlorade själarna”, viskade
Leoncia till Francis.
”Eller livförsäkringsagenter”, smålog han tillbaka.
”Dalen är då åtminstone bebodd. — Vilka äro edra
vänner, Torres? De se på er som om ni vore släkt.”
Utan att ägna dem någon uppmärksamhet drogo de
tre Förlorade själarna sig avsides och överläde
viskande med en hop väsljud.
”Det låter som någon underlig spanska”, anmärkte
Francis.
”Den är medeltidsaktig, minst sagt”, sade Leoncia.
”Det är conquistadorernas spanska som har gått i
frö”, inföll Torres. ”Ser ni att jag hade rätt. De
Förlorade själarna kommo aldrig ut.”
”De måste i alla fall ha fortplantat sig”, sade
Francis. ”Hur skall man annars förklara de där tre
ungdomarna?”
Men de tre ungdomarna, som kommit till ett
re-246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
