Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall inte bli glömt. Nu återstår ert prov, men ni
tycks inte handla som en Guds utvalde man.”
Liksom en besegrad tjur på arenan söker fly och
tittar upp på de obevekliga ansiktena på läktaren, så
tittade el Jefe upp, men säg endast säckvävsfolkets
bössor, Leoncias och Francis’ triumferande ansikten,
sina egna gendarmers nyfikna blickar och de ivriga,
blodsprängda haciendados ansikten, som liknande en
vanlig tjurfäktningspubliks.
Skuggan av ett leende gled över anförarens läppar
då han räckte Henry geväret och ämnade binda för
hans ögon.
”Varför vänder ni honom inte mot väggen tills jag
är färdig?” frågade el Jefe, då silverklockan pinglade
i hans darrande hand.
”Emedan han har bevisat sig vara Guds man”,
lydde svaret. ”Han har bestått provet. Alltså kan
han inte begå en sveklig handling. Ni måste nu
underkasta er Gudsprovet. Om ni är ärlig och hederlig kan
ormen inte göra er någon skada. Ty sådana äro Guds
vägar.”
El Jefe visade sig långt mera lyckad som jägare
än som den jagade. Han försökte stå orörlig, men
då Henrys gevär trevade omkring honom darrade
hans hand av nervositet och klockan klingade.
Geväret blev nästan stilla och famlade olycksbådande efter
ljudet. Förgäves sökte el Jefe behärska sina nerver
och få klockan att tiga.
Men klockan fortfor att pingla, och i förtvivlan
slängde han den ifrån sig och kastade sig på marken.
Men Henry, som hört dunsen då motståndaren föll,
sänkte geväret och tryckte av. El Jefe skrek till av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
