Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor skrämde honom, han tog genast till
flykten in i djungeln, varifrån han såg två främmande
män visa sig. De gingo direkt till oljekällan och
pressade ner flödet ännu mera genom att skruva till en
ventil.
”Inte mera”, befallde den som tycktes vara den
bestämmande. ”Om man vrider ett varv till sprängas
rören — det har gringoingenjören uttryckligen varnat
mig för.”
En smal rännil fortfor att rinna ur källans mynning
utför bergsluttningen. Knappast hade de bägge
männen utfört sitt värv förr än det kom en skara ryttare
i vilka den gömde peonen kände igen haciendadon som
ägde honom och de angränsande plantagens
haciendados och uppsyningsmän, vilka njöto lika mycket av
att hålla jakt på en flyende aibetare som
engelsmannen njuter av att jaga räv.
Nej, de båda oljemännen hade ej sett någon. Men
haciendadon som anförde såg märrens spår och
sporrade sin häst att följa efter, med hela skaran hack i
häl.
Peonen väntade, rökte slut på sin cigarrett och
funderade. Då allt var klart smög han sig fram, vred upp
mekanismen som pressade ner oljan och såg oljan
spruta upp för det underjordiska trycket och forsa
utför berget som en riktig flod. Han lyssnade och
lade märke till den utflödande gasens fräsande och
bubblande. Han förstod ej detta, och vad som
räddade hans liv till ytterligare äventyr var att han hade
använt sin sista sticka till att tända cigarretten med.
Förgäves letade han i sina trasor, sina öron och sitt
hår. Han hade inga tändstickor. Fnittrande åt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
