Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag avskyr att resa med klen kassa”, förklarade
Francis för de vita männen i gruppen. ”Man vet
aldrig när en dollar kan vara bra att ha. Jag råkade illa
ut en kväll med en bil som gick sönder i en utkant av
Newyork och hade bara en checkbok, och vet ni, jag
kunde inte köpa så mycket som en cigarrett.”
”Jag litade en gång på en vit gentleman i Barbados,
som hyrde min båt för att fara ut och fiska
flygfiskar ..började kaptenen.
”Ja, adjö så länge, kapten”, avspisade Henry. ”Det
är bäst att ni går ombord, för nu skubba vi.”
Och för kapten Trefethen, som stod där och tittade
på sina bortfarande passagerares ryggar, återstod
ingenting annat än att lyda. Han hjälpte till att skjuta
ut båten, steg i, tog rorkulten och styrde kurs mot
Angelique. Han såg sig om då och då och såg då
sällskapet på stranden lassa på sig bagaget och
försvinna i den yppiga grönskan.
De kommo ut på en påbörjad uthuggning och sågo
arbetslag i färd med att hugga och gräva ut rötterna
av den tropiska urskogen för att sedan ersätta dem
med gummiträd för tillverkning av bilringar. Leoncia
gick i spetsen bredvid sin far. Hennes bröder Ricardo
och Alessandro gingo midt i tåget, lastade med
bagaget, likaså Francis och Henry, som bildade
eftertrup-pen. Och denna underliga procession möttes av en
spenslig, rakryggad äldre hidalgo, som styrde sin häst
tvärsöver trädstammar och hål i marken för att komma
fram till dem.
Han steg av hästen då han fick se Enrico, tog av
sig sombreron då han kände igen Leoncia, räckte En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
