Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann sig en eftermiddag, tre veckor sedan han sagt
farväl till Regan, kvarhållen av stiltje under land
ombord på sin skonare Angeliquc. Vattnet var
spegel-blankt, den svaga dyningen knappt märkbar, och av
idel ledsnad och övermått av energi, som också vill
ha sin vilja fram, tillsade han kaptenen, halvt
Ja-maicaneger och halvt indian, att hålla en jolle i
beredskap.
”Ser ut som om jag måste skjuta en papegoja eller
apa eller något i den vägen”, förklarade han, i det
han genom en stark Zeisskikare granskade den
djungel-klädda kusten på en halv miles avstånd.
”Högst sannolikt, sir, att ni blir biten av en
la-barri, som är den här traktens livsfarligaste
huggorm”, flinade Angeliques skeppare och ägare, som
av sin far från Jamaica hade ärvt en stor talförhet.
Men Francis lät ej avskräcka sig, ty i detta
ögonblick hade han genom sin kikare upptäckt först och
främst på mellanplanet en vit hacienda och för det
andra, på stranden, en vitklädd kvinna, och vidare
hade han sett att hon betraktade honom och skonaren
genom sin kikare.
”Fram med jollen, skeppare”, befallde han. ”Vem
bor här? Vita människor?”
”Familjen Enrico Solano, sir”, lydde svaret. ”Jag
ansvarar för att de ä’ framstående och fint folk,
gam-inalspansk släkt, och de rå om hela trakten från
havet till Cordilliererna och halva Chiriquilagunen
också. De äro mycket fattiga, men väldigt rikå ... på
jord — och de äro stolta och eldiga som
cayenne-peppar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
