Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelsen förswårade dem. Slutligen hunno de resande höfdingen
Chitambos stad i Ilala, på westra sidan af Lake Bangweolo.
Regnet öste ned. För att i någon mån skydda Liwingstone
derför, sattes bärstolen under takkanten af en hydda, under det
männen uppbygde en särskild hydda åt honom. Då denna war
färdig, lades han på den hårda bädden derinne, hwarest han
tillbragte natten.
Följande dag låg han stilla och orörlig, talade något
till Chitambo om Gud och gjorde ett par frågor om trakten,
egentligen om floden Luapula, som framgick der. Hans män
insågo med stor bedröfwelse att slutet kunde icke wara långt
borta. Natten inbröt; intet inträffade, som wäckte någon
uppmärksamhet under första delen deraf; men kl. fyra på morgonen
ropade Chuma, som låg utanför den sjukes dörr, med häftig
röst på sin kamrat Susi, i fruktan att deras herre war död.
Wid det swaga skenet af ljuset, som ännu brann inne i
hyddan, sågo de honom, ej liggande på sin bädd, utan knäböjande
wid sidan deraf, med hufwudet nedlutadt i händerna, hwilka
hwilade mot hufwudgärden. Den smärtfulla aningen
besannade sig. Liwingstone war död; han hade slutat sitt rika lif,
då han hunnit längst bort på sin resa och just till den trakt,
hwarifrån han sedan ämnade återwända hem. Nilens källor
skulle han icke hinna. När han kände dödens annalkande, hade
han, utan att störa någon, tyst och stilla samlat sina sista
krafter för att emottaga honom under bön till lifwets och
dödens Herre och i den ödmjuka ställning, hwari han alltid
förrättade sina böner. Bön war således hans sista handling
på jorden, bön för hans fattiga själ, bön för hans älskade
barn i det aflägsna hemlandet och bön sannolikt äfwen för
hans kära Afrika med all dess nöd och synd och
orättfärdighet. Liwingstones sköna lif hade ej på ett skönare sätt
kunnat sluta.
Om ett wittnesbörd behöfwes för att wisa, att Afrikas
barn äga egenskaper, som kunna höja dem till en ädel nation:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
