Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dawid Liwingstone, hans person och missionswerksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhöggs ögonblickligen af Sekelétus krigare, en upprörande syn
för Liwingstone, men som målade hedniskt lif i dess
fasansfulla framträdande.
Då Liwingstone ej kunnat upptäcka någon passande
boningsplats för sig och de sina i dessa trakter, wille han
åtminstone söka winna sitt andra resemål: en trafikabel wäg till
hafwet, och han beslöt att styra kosan åt landets westra kust
till S:t Paul de Loanda. För att kunna företaga denna nya
färd war det nödwändigt att först återwända till Linyanti,
hwilket han gjorde.
Under wistelsen i Barotse såg Liwingstone hedendomen i
dess råaste och widrigaste form. I dagboken nedskref han
oupphörligt sina tankar och sin fasa öfwer hwad han upplefde.
Han plågades af folkets ytterliga brist på all blygsamhetskänsla,
han led af dess ohyggliga mord- och hämdlust, dess
hårdhet och oförsonlighet, samt af den wilda hedniska dansen,
som så ofta förekom. Omgifwen af ett dylikt lif gick han
sjelf stilla och fridfullt fram. Hwarje söndag höll han
gudstjenst twå gånger, en wana, hwarifrån han aldrig afwek under
hela sitt lif i Afrika, så wida han ej war så sjuk att han ej
kunde tala, hwilket hände ibland. Hans åhörare i Barotse
uppgingo ej sällan till ett antal af tusen själar.
Att i Barotse få tala inför en så stor skara af lyssnande
hedningar, det war för honom en outsäglig fröjd, "en uppryckning
till tredje himmelen". "Att utropa ewangelium öfwer denna
widsträckta, hedniska mark, der ingen kristen man förut satt
sin fot, och att få frambära till nya åhörare för hwarje dag
Guds ljufliga budskap, det är en stor Guds nåd", skref han
i dagboken. Ibland tyckte han sig finna att sanna intryck
emottagits under det han predikade; men ack, han fann ej
sällan äfven att han hade misstagit sig; han hade mången gång
ej wäl slutat tala förrän den wilda dansen med sitt ohyggliga
tjut och skratt började, då han endast kunde se derpå och
sucka. Han war så ifrig med att upplysa fina åhörare, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
