Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta skall ske med hela skapelsen. Men först
nu tänder Herren Jesus sin eld i den enskilda
människan. Av de enskilda bildar han sin
församling, som utgör en förstling av det hela.
Synden söndrar och åtskiljer. Jesu eld helar
och förenar. Det är fråga om förening med Gud
igen. Men först måste allt orent brännas ut. Det
är denna söndring texten talar om. Intet annat
än elden kan rena absolut.
Jag stod en gång i en hantverkares verkstad
och lärde en viktig sak. Hantverkaren skulle löda
samman ett par metallbitar. Han hade sina syror
och sin glödgade lödkolv, arbetade och svettades
förgäves. Lödningen tog icke. Han såg på sina
metallbitar. Ah, där var rost. Nu tog han till filen
och strök några tag, så att spånen yrde. Så
försökte han igen. Men nej. Ingen förening.
Gravrosten gick djupare än filen. Att fila bort
gravrosten var detsamma som att fila bort hela
godset. Och i varje liten filspån satt rosten. Det
hade ju varit meningslöst. Nu återstod elden. I
eldhärden uträttades vad som behövdes för
förening av de båda föremålen.
Så med. Jesu eld. Endast den kan uträtta vad
vattnet i Noas tid, i förbundet genom denne
patriark och även genom Moses lagförbund ej
kunde. Vattnet släpptes på och kunde fördränka allt
levande. Men fördränka syndalusten hos de
genom arken räddade, det förmådde det ej.
Moses kunde förbanna och hota, ja, även lova
syndarna en hel del stora ting, om de läto bli att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
