- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
388

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men skall denna kärlek till Gud bevisas i kärlek mot
nästan, hur’går det då i en massa fall? Och detta bevis
måste Guds-kärleken ha, om den skall gälla något inför
Gud, som ser och vet allt.

Ack, ja! Här inför detta prov bli vi nog litet var
lågmälda. Och icke kunna vi i en hast skynda till och
skaffa oss denna ”nästa-kärlek” vid ”förefallande behov”.
Nej, nej. Den undfås av honom, som själv är kärleken,
från Gud. Men han har fastställt vissa lagar för
ernående av denna gåva. Och villkoret är tron på Kristus.
I Kristus och genom honom, endast genom honom flödar
Guds kärlek till oss. Och det är denna kärlek, som vi
sedan kunna låta nästan få del av.

Alltså, ned i ödmjukhet vid Jesu Kristi fötter måste
vi, om vi skola komma till klarhet med lagen. Och det
måste vi. Ty Gud kan icke pruta på den. Den är
uttrycket för hans heliga vilja och sinnelag.

En sann kristen förtalas, beljuges och hatas oftast.
Men likaväl dragas människorna till honom, emedan det
utstrålar en värme från honom i världens vinter, som gör
så välsignat gott. Varifrån kommer den? Från den
kärlek, som Gud har tänt i honom. Alldeles som vi den kalla
vinterdagen dragas till den varma kakelugnen i vårt rum
och därvid icke behöva fråga, om det finns någon brasa
i den, den bevisar ju brasan genom att det utgår värme
från den — så behöva vi icke spörja efter Guds-kärleken
eller andefullheten hos den som sprider kärlekens värme
omkring sig. Där tarvas inga höga bekännelser, inga
”låga” heller, om så skulle vara; kärlekens livande
strålar äro den bästa bekännelsen.

Här förstå vi att de hatfulla fariséerna så ohjälpligt
fällde domen över sig själva. Ty de ville ju inte inhämta
något hos Kristus. Och de visade ju i stället för kärlek
det vildaste hat. Ja, så långt kan man komma bort från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free