Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arkeologi. Bidrag till Bronskulturens historia i Skandinavien af professor S. Nilsson. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 ARKEOLOGI.
härpå, att vi icke kunna riktigt förlika oss med
ett yttrande, som professor N. fäller något senare:
«det är ju allmänt bekant, att en konstkännare kan
af formen och 01 namenteringen på en konstprodukt
bedöma, från hvilket århundrade den häiieder
sig». Under medeltiden och den nyare tiden, då
det fans ett närmare sam-lif mellan de historiska
d. v. s. europeiska folken, kan man väl i allmänhet
helt enkelt afgöra, till hvilket århundrade eller
åtminstone till hvilket tidehvarf ett konstverk
hör, men med afseende på den gamla tiden, inom
hvilken man icke kan göra en gruppe-* ring efter
perioder, utan efter folk, torde ingen kunna om
en sak säga helt enkelt, att hon tillhör det och
det århundradet, utan tillägget: hos det och det
folket. Ty ett grekiskt arbete från Perikles’ tid
var himmelsvidt skildt från ett romerskt arbete af
samma period. Professor Nilsson ger indirekt ett
bevis för denna inskränkning, ty hans yttrande, att
»dubbelspiraler såsom sirater, träffa vi endast på
antika konstprodukter från trojanska krigets tider»,
håller svårligen streck. Dubbelspiraler förekomma, för
att endast anföra ett par exempel af oräkneliga, på
det år 465 f. Kr. upp-törda Theseus-templet i Athen,
och den öfvergick från den ioniska byggnadskonsten
till den romerska, der den särskildt bevarade sig i
formen af kragstenar, som uppburo tak-kanterna. Under
det femte århundradet efter Kristus är dubbelspiralen
ett icke ovanligt ornament inom vår jernålder och det
saknas ej heller under den yngre jernåldern och under
medeltiden. För så vidt vår erfarenhet sträcker sig,
synes det oss vågadt, att fästa sig uteslutande vid
ett ornamentsmotiv, under det detta i sammanhang med
hvarjehanda andra omständigheter kan gifva ytterst
dyrbara upplysningar. Med andra ord, och med en bild,
som vi låna från ett annat område: vi skulle vilja,
att det enstaka ornamentet snarare betraktas som en
art- än som en genus-karakter.
För öfrigt äro vi icke förvissade, att den
försigtighet, som professor Nilsson, efter hvad vi
nyss anförde, förordar, är just på detta ställe af
nöden. Om Judar och Filisteer hade jernvapen på Moses’
och Josuas tid, följer visserligen icke deraf, att
Grekerne hade det äfven. Men annorlunda synes saken
gestalta sig, när vi tillämpa den på Fenicerne, som
just voro förmedlare af sin tids högsta materiela
odling. Om Judarne på Moses’ tid hade jernvapen,
torde de hafva funnit dem äfven i Egypten, men när Ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
