Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SVENSKA JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN. 449
tillåtelse, som icke synes upphäfven genom lagen den
4 Juli 1850 om aflösning utaf det tvångsarbete af
torpare, som före utfärdandet af 1848 års förordning
varit betingadt; och man erkände därigenom, att
torpare-dagsverken i allmänhet måste betraktas ur en
annan synpunkt än landbo-dagsverken.
Mindre tryckande än dagsverksskyldigheten är
visserligen det andra sorgliga minnet från
Kalmarunionen, den landboarne dä ålagda och
allt hittills, med redan omtalade mildringar,
bibehållna, men aldrig till torpare utsträckta,
årliga riybyggnadsskyi-digheten; en skyldighet,
hvartill motsvarighet i det öfriga civiliserade
Europa icke torde fin/nas. Väl omtalas i deri norska
allmänna landslagen af år 1274 och af de för Norge
åren 160/< och 1687 utfärdade allmänna lagarne landbos
(lejländings) förpligtelse att verkställa nybyggnad;
men blott såsom beroende antingen af vanvård,
hvarmedelst han låtit hus förfalla, eller ock af
frivilligt åtagande. Och i andra land är åliggandet
för brukare af annans jord att dera under vanliga
förhållanden verkställa nybyggnad, så vidt vi ega
oss bekant, lika okändt, och till och med hans
reparationsskyldighet inskränkt. I Danmark, der
hvarken af sextonde eller af sjuttonde århundradets
lagar, således ej heller af der ännu gällande allmänna
lag, något sådant åliggande för landbo omtalas, är
land bon, enligt sistnämde lag samt förordningarna
den 8 Juni 1787 och 9 Mars 1838, blott skyldig att
underhålla byggnader, besättning och inventarier, men
ej att påkosta något nytt Enligt Preussens allmänna
landsrätt är brukare blott skyldig att underhålla
ekonomibyggnaderne likasom inventariet, samt att
bättra skada, som vållats af honom eller hans familj
och husfolk. Andra reparationer åligga honom blott så
vida de kunna verkställas med materialier, som finnas
att tillgå å godset, och af hans tjenstefolk; dock
måste han med sådana materialier äfven till-handagå
jordegaren vid de denne åliggande reparationers
utförande. Enligt sachsiska lagen är jordegaren
skyldig att, om ej annat bruk å orten gäller,
på sin bekostnad under brukningstiden verkställa
nödiga reparationer. Enligt österrikiska lagen är
brukaren endast förpligtad till vanliga reparationer
å ekonomibyggnaderne, som med materialier, hvartill
tillgång tinnes å godset, kunna verkställas; en
skyldighet, som nu rnera lär vara inskränkt till
materialiernas tillhandahållande, hvarjemte han är
ansvarig för skada som han förorsakat A). Enligt
franska lagen är brukaren fri från alla andra
}) Hvad i preussiska och österrikiska lagarne säges
om brukarens skyldighet att vid nämda reparationer
utan anspråk på ersättning af godsegaren använda
de dagsverken han af godsets underhafvande
har att fordra, har förfallit i., följd af
dagsverksskyldigheternas aflösning. Godsegaren måste
nu i Österrike betala allt arbete, och i Preussen
i vissa fall det som ej ined brukarens tjenstefolk
kan utföras.
Sv. Liter. Tiskr. 1869, 7 h.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
