Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Gustaf III:s historia. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. III. B. von Beskow, Om Gustaf III såsom konung och menniska. Afd. V (fragment) i Svenska Akademiens Handlingar. Del. 44. Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tilldragelserna vid 1771-72 års riksdag skildras
utförligt af författaren. Det är af intresse
att se hans teckning af Gustaf III:s uppförande i
förhållande till hvälfningarna under denna riksdag,
då detta, såsom bekant, varit föremål för olika
åsigter. Fersens uppfattning är följande. Konungens
bekanta försoningsförslag till partierna utgick från
nödvändigheten att understödja de hofvet tillgifne
hattarnes parti och att hindra verkningarna af en
ständernas pluralitet, styrd af Ryssland och England:
han kunde ej godtroget öfverlemna sig åt drömmen
att kunna afskaffa faktionerna och förmå ständerna
återvända till dygd, men smickrade sig dermed, att
hans anseende och list skulle förslå att leda dem
efter hans vilja, till dess att rådets afsättning i
April 1772, som han gaf sig all möda att förekomma,
betog honom alla illustioner i denna riktning och
föranledde honom att låna sitt öra till idén att
företaga en revolution. Fersen omtalar likväl, att
konungen lång tid förut gaf sig alls ingen möda att
lugna sinnena, samt att hans utskickade tycktes på
allt sätt öka oredan, ja reta till halsstarrighet
och våld för att göra all försoning omöjlig *).
Fersens framställning häraf är icke fri från
motsägelser, och vi hafva redan anmärkt, huru partisk
han är emot konungen. Så säger Fersen, att då han
i Mars 1772 hos Gustaf III insinuerade idén om en
revolution, han fann dennes sinne så ringa böjdt att
vilja blottställa sitt hufvud och sin krona för att
vinna makt, att han förlorade all förhoppning derom:
»konungens väsende syntes ej vara lämpadt dertill,
och hans lifliga inbillning om farorna dervid lemnade
ingen plats åt modet. Tilldragelsen den 19 Aug. har
lyckligen visat, att en stor rädsla kan leda till
modiga handlingar.» Sådana omdömen behöfva ingen
vederläggning. Fersen förbiser härvid, att konungen
må hända icke utan skäl kunde hysa något misstroende
till hans revolutionsnit och, såsom Beskow anmärkt,
önska slippa en deltagare, som i vissa fall kunde
blifva besvärlig; i bref rörande de förut nämnda
revolutionsförhandlingarna under Frihetstiden
tillvitar Gustaf Fersen räddhoga, beskyllande honom
att vara en annan Fabius Cunctator, och för-
*) Konungen sjelf säger i ett bref till sin mor,
att beslutet om revolutionen var fattadt allt ifrån
kröningen, d. 29 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
