Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Orvar Odd: Samlade Ax: Nya dikter. Af -r -m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 243
någon gång de små koketterier, som gjort hans
prosa läcker och pikant. Så återfinner man i hans
arbeten i bunden form - och äfven i Samlade Ax -
ej sällan denna öfverrikedom på inter-jektioner,
parenteser, aposiopeser m. m. som i sin mön skall göra
Sturzen-Becker, likasom andra egendomligheter gjort
Börjeson, Talis Qualis, Jolin, Krsemer och flere,
ur formel synpunkt till en silfverålderns man; så
igenkänner man likaledes dessa för-franskningar,
som tillhandahålla’ rimmaren en outtömlig fatabur,
men hvilkas skenbara eller verkliga ytlighet
inom poesiens område ?J längre såsom i prosan är
en intagande ofullkomlighet, ett elegant fel; så
nödgas man ock anmärka, att äfven i skaldestycken af
Sturzen-Becker det hela öfverglänses af detaljerna -
hvad han hopsmidt kan vara ett temligen medelmåttigt
ting, fastän det har gnistrat och blänkt vid hvarje
hammarslag. Men en äkta skaldenatur är häri i alla
fall, och här mer än någonsin.
Han känner tusendens glädje eller, sorg och ger dem
en tolkning, som dessa ej kunde skänka, men hvari de
dess rnera tacksamt måste instämma, då den blifvit
gifven; han återupplifvar stora minnen och är gripande
i njutandet af deras skönhet; frikostigt delar häri
med sig stämningar af förfinad t välbehag, helst
hemtadt, såsom Under sydsvenska bokar, ur naturens
sköte; på dettas skatter har han sitt öga fästadt
med innerlig förnöjelse; de öfvergifne och ensamme
besöker han och säger oss hvad de sagt honom; han
gläder, tröstar varnar och agar såsom skald - ja
till och med i sina politiska poemer är han skald
mer än de fleste, emedan han icke sätter theorier
i rim och meter, utan tolkar förnimmelserna hos ett
genomförtjust eller genomharmadt hjerta så varmt och
rikt, sorn förde han nationens talan. I Linnédikten,
samlingens skönaste, har han ju också tydligt lagt
i dagen huru väl han vet hvad det är som gör snillet
ädelt och sannt - glädjen under forskningsmödan och
offrandet, hänryckningen, kärleken.
Bland de båda större poemer, som samlingen upptager,
är blott det senare, Anne-Marie, förtjerit af mera
liflig uppmärksamhet. I, med undantag af en och annan
vågad pseudodaktyl, förträffliga ottaverimer berättar
skalden här en poetisk novell, så i episkt som lyriskt
hänseende öfverlägsen hvad vi under senaste tid
sett frambragt i samma genre. Uppränningen är god,
karaktärsteckningen likaså, men bäst är den ömsom
humoristiska ömsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
