Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk folkkunskap. Hallands Fornminnesförenings Årsskrift för 1868. Hofberg, Nerikes gamla Minnen. Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. 2 delar. Brunius, Försök till förklaringar öfver Hällristningar, med femton planscher. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK FOLKKUNSKAP.
187
den tidigare bearbetningens uppgifter fått qvarstå
oförändrade, der nyare upptäckter eller forskningar
dock borde hafva vållat förändringar. Så t. ex. nämnas
först bland hällristningar utom Skandinavien de
två menniskofigurer, som »ristades» i Mindre Asien
till firande af Sesostris’ segrar, ehuru den ena af
dessa figurer med spjut i ena handen och båge i den
andra samt med halft egyptisk, halft etiopisk driigt,
blifvit återfunnen vid Ninti nära Smyrna och befunnits
vara en basrelief. Af de inskrifter, som beledsaga
de sinaitiska bilderna, äro en del grekiska, en
del åter tillhöra, enligt Tuch, en arabisk dialekt;
flere af dem härstamma från vår tideräknings första
århundraden. De anses jemte bilderna af kameler
m. m. varit inristade af resenärer, som under sin färd
genom de Sinaitiska dalarne, sökte skydd i klippornas
skugga och fördrefvo tiden med att inrista hvarjehanda
saker i de slätare bergytorna, Graffyndet, som omtalas
s. 117, torde man vara nödsakad att hänföra till den
äldre jernåldern och icke till bronsåldern.
I början af denna uppsats sökte jag framhålla
nödvändigheten att med sträng vaksamhet arbeta emot de
förhastade hugskott, som icke sällan framkastas af den
nu mera populär vordna fornforsk-ningens många vänner,
och som ofta framhållas med mycken till-försigt,
ehuru de kanske icke äro bättre än de historiska
fabler, som de äro ämnade att undanrödja. Jag tager
mig friheten att sluta med samma varning, hvilken jag
kläder uti de Taciti ord, som hr Brunius satt till
motto på sitt vackra arbete - veritas visu et mor a,
falsa festinatione et incertis valescunt.
HANS HILDEBRAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
