Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och trettioåriga kriget. G. Droysen, Gustaf Adolf. Erster Band. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuster landande utländingarne, istället för att med
dem inlåta sig i köpenskap».
Detta beror dock på ett uppenbart missförstånd af
Gustaf Wasas af Geijer anförda yttrande i bref till
Lödöse borgare: »När någre skepp eller främmande
köpmän komma till byn, fallen I dem alle öfver i
sänder, som en hop svin, dyrkandes upp hvad der
kommer in». Detta yttrande har påtagligen icke
afseende på något bortröfvande af de anländande
handelsvarorna, utan helt enkelt på den bristande
köpmans andan hos borgarne i Lödöse, som af sin
otidiga köplystnad förleddes att öfverbjuda hvarandra
och derigenom »dyrka upp» priset på varorna till den
utländske köpmannens stora profit[1].
Högt stod vid denna tid visserligen icke bildningen
i vårt fädernesland; men författaren går påtagligen
för långt, då han påstår, att vid den nyare tidens
början Sverige, Polen och Ryssland i det väsentliga
befunno sig på samma bildningsgrad. Det torde väl
till och med kunna sättas i fråga, huruvida deri tyska
civilisationen då stod så mycket högre än den svenska,
som författaren antager. Visserligen hade Tyskland
genom sin nära beröring med de romaniska länderna och
framförallt med Italien tidigt emottagit den derifrån
utgående väckelsen till den civilisation, som hämtade
sin förnämsta näring från det pånyttfödda studiet af
den klassiska bildningens mästerverk; och Tysklands
blomstrande handel befordrade säkerligen icke blott
omsättningen af köpmansvaror, utan äfven spridningen
af de ideella skatter, som de romaniska folkens
jemförelsevis högre civilisation hade att bjuda de
germaniske grannarne. Men att hos den stora massan
af det tyska folket bildning, smak och konstsinne på
den tiden icke stodo synnerligen högt, derom vittna
Lucas Cranachs osmakliga »konstskapelser» (om de
ens förtjena detta namn) och Hans Sachs’ burleska
slagdängor. Det är äfvenledes bekant, att Luther icke
alltid begagnade sig af ett synnerligen hyfsadt språk
i sina skrifvelsen Det härrör utan tvifvel deraf,
att han skref i sin tids och sitt folks anda. Och på
hvad bildningsgrad befann sig väl vid den tiden den
hårdt förtryckte och förslafvade tyske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
