Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET.
pas, förrän fäderneslandet blifvit hemsökt med krig -
men Karl XII utskref sin första kontribution redan
1699.
Det var ej blott i afseende på beskattningsrätten,
som enväldet utöfvades på ett annat sätt af
grundläggaren, som från barndomen blifvit van
vid andra föreställningar, än af arftagaren, som
upp-vext uti de nya lärorna, Karl XI lät riksdagen
fortlefva och gaf ständerna åtminstone kännedom om
ärendenas gång, om de också icke fingo derpå utöfva
stort inflytande. Till och med den utrikes politiken
meddelades dem uti sekreta utskottet. Märkligt är
i detta afseende förfaringssättet 1689, då kriget
syntes stå för dörren, och dryga bevillningar af
ständerna äskades. Sedan den sekreta propositionen,
som innehöjl en temligen utförlig redogörelse för
Sveriges utrikes politik ända sedan 1682 och för
den närvarande ställningen, hade blifvit i sekreta
utskottet uppläst, »funno alla det vara rådligast
att hemställa detta allt under K. Maj:ts försigtiga
conduite», ehuru landtmarskalken förklarade, att de
egde »fritt säga sina tankar deröfver». Följande dag
återupptog landtmarskalken ärendet och uppmanade
ledamöterna att yttra sig, för att han skulle få
tillfälle att »gifva dem information derom». På
erkebiskopens fråga, om dessa ärenden blifvit
utskottet meddelade allenast till underrättelse eller
också till öfverläggning, svarade landtmarskalken,
att »K. Maj:t gör detta relative, dock lemnar K. M.,
det till ständernas öfverläg-gande». Efter denna
förklaring lyckades det landtmarskalken att få en
diskussion i gång, som blef temligen liflig; efter
dess slut förklarade hvart stånd särskildt sig »finna
justitiam caussae uti denna sak och hemstälde allt
uti K. M:s nådiga behag» *). Det är tydligt, att Karl
XI, utan hvilkens vetskap och bifall landtmarskalken
(Gyldenstolpe) visserligen icke i denna sak någonting
företog sig, var angelägen att liksom fordom Karl IX
och Gustaf Adolf hafva ständernas villiga samtycke med
sig, i fall riket skulle störtas i krig. Karl XII, som
började sin regering med att icke aflägga konungaed,
sammankallade aldrig någon riksdag, ville aldrig höra
ständernas röst under de vexlande öden, som deras
fädernesland under hans styrelse fick vidkännas.
Med skäl kan betviflas, att ett sådant despotiskt
styrelsesätt skulle hafva kunnat under några
omständigheter länge upprätthål-
*) S. Utskottets Prot. 8 och 9 Febr. 1689.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
