Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT
AF FÖRGIFT?
rättelse. Ty väl är att märka, - vi påminna derom ännu
en gång, huru fullmakten alldeles icl^e är något annat
än en kopia af 1573 års bref; en öfverensstämmelse
som vore svår att förklara, om icke man just besinnar
denna brefvens egenskap af att vara en för Eriks
väktare en gång för alla uppsatt och sedan efter
behof afskrifven instruktion.
Hänger det så ihop med detta märkvärdiga bref af
den 19 Jan. 1577, så synes dess beviskraft vara
nästan upphäfd, och vi kunna då öfvergå till några
»liknelser» och skäl; som resa sig emot den nu gängse
berättelsen om konung Eriks död. Messenii berättelse
är onekligen ganska väl afpassad efter antagandet om
en verklig förgiftning och oafsedt några oriktigheter
och motsägelser i dateringen *) går hon temligen
naturligt ihop. Joh. Henriksson kom, säger han, till
Örbyhus medförande det af Ph. Kern tillverkade giftet;
på konungens befallning lät han Erik till en kristelig
dödsberedelse på söndagen den 22 taga sakramentet;
tvenne dagar fick fången derefter, såsom rätt och
billigt var, hafva ro, och så randades den hemska
dag, den 25 Febr., då han sig sjelf ovetande i en
ärtsoppa intog det dödande giftet och deraf uppgaf
sin anda. Huru historien af en senare fantasie blifvit
oriktigt förbättrad, har jag redan anmärkt.
Men nu inträffar det, att vi dessutom ega i behåll en
berättelse af ett ögonvittne, ett sådant ögonvittne,
sorn icke af någon yttre anledning skäligen kan
misstänkas för uppsåtlig osanning, och hvars
framställning föröfrigt eger alla kännetecken af
en enkel och osminkad verklighet. Johannes Petri,
pastor i Wendel, intygar, att
*) Oriktigheten ligger deri, att Messenius säger,
att Joh. Henriksson låtit konungen få intaga giftet
.den 22 Februari (så i sjelfva manuskriptet) »qui
et Dominicus (söndag) fuit»; derefter tillägger han:
»Sequens deinde biduum citra vitse periculum raerito
transegit et postea illuxit funestus ille dies XXV
Februarii quo igtiarus toxicnm hausit etc.» ... Nu
säger Erik Anderssons skrifvelse: »hafver han ock i
dag den 24 Februari annammat Sakramentet och haft
passelig god bekännelse» och Mr Johannes säger:
blef jag kallad Domi-nica invocavit (söndagen
den 24 Febr.) om aftonen, på hvilken dag han
till-förene.....gick till Sacramentet». Det synes
att Messenius hört, huru konungen lefvat någon tid
efter sakramentets intagande, men dateringen har han
kombinerat på fri hand, och nppgifvit den 22 Februari
för att få de »tillbörliga» två dagarna (23 och 24)
mellan dödsberedelsen och förgiftningen. Man ser
sålunda, att underrättelserna ej varit »de säkraste».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
