Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 HAR KONUNG EKIK XIV DÖTT
AF FÖRGIFT."
senius visar sig ej ens hafva reda på de begge akter
af 1569 och 1575, i hvilka konung Erik formligen
dömdes till döden. Det är också icke alldeles riktigt,
att Messenius »ej yttrat tvifvel om sin berättelses
sanning». Man kunde snarare säga att han icke yttrar
sig med full förvissning derom. I framställningen
af kon. Johans historia berättas visserligen såsom
ett rent faktum, huru Johannes Henriksson sändes
till Örbyhus, huru han medhade giftet, huru han
lät konungen taga sakramentet o. s. v. Men vid
berättelsens slut heter det: »lät han honom, såsom
det berättas, i en ärtsoppa intaga giftet». Och i
Scondia Illustratas andra del, i det s. k. Epitome
Ohronologioe Scondianae: lyder uppgiften: »På det
konung Erik ej genom någon sammansvärjning skulle
befrias och utsätta fäderneslandet för yttermera
fara. blef han, såsom det berättas, för-sigtigtvis
genom gift afdagatagen. Häraf, likasom af sakens
egen natur, framgår temligen tydligt, att Messenius
upptagit en på hans tid i de högre kretsarna gängse
sägen om konung Eriks död, och att han i afseende å
detaljerna antingen troget återgifvit ryktets innehåll
eller sjelf kombinerat det antagligaste. Men om den
Mes-seniska berättelsens källa är en tradition, hvad
värde eger då Messenius såsom vår källa för denna
historia? Mycket ringa, såvida icke från något annat
håll stöd kan hemtas för hans utsago.
Sådana stöd gifvas dock. Berättelsen om konung Eriks
död inträder på J 700-talet i ett nytt stadium, ty
hon stödjer sig numera icke blott på Messenius, utan
på nya i häfdagömmorna uppletade dokumenter, hvilka
åtminstone sågo ut som betydande skäl, och som sedan
ideligen hopkriötos med hans uppgifter. Stjern-man
offentliggjorde 1733 i »Riksd. o. Mötens Beslut»
den dom af den 10 Mars 1575, hvarigenom riksens
råd och biskopar sade Erik från lifvet, och Dalin
åberopade i sin historias 3:dje del, (1761),. utom
denna handling, äfven brefvet af den 19 Jan. 1577,
hvari Erik Andersson, Joh. Henriksson m. fl. erhålla
formligt uppdrag att i nödfall aflifva fången enligt
trenne noggrant beskrifria methoder. Loenbom tryckte
detta bref år 1771 i sina »Hist. Upplysningar». i:de
del., likasom han i deri l delen aftrvckt de
vittnesberättelser, som de vid dödstillfället
närvarande afgifvit. Stjernman hade ock (1751} i
bilagorna till Tegels »Erik XIV-s Historia» meddelat
brefven mellan hertig Karl och konung Johan, hvari
hertigen uttrycker farhågor, att gemene man och
utlänningarne skulle fatta misstankar om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
