Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetstidens Historia. A. Fryxell: Berättelser ur Svenska Historien. Del 37 och 38. Konung Fredriks Regering, 1743-1751. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. II. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSTIDENS HISTORIA.
17
söket. Lovisa Ulrika förnekar sjelf alldeles sanningen
af begge uppgifterna, och det bör anmärkas, att
när hon nekar till beskyllningen för vanvördnad mot
konungen, hänför hon den till öfver-läggiiingarne
under natten till den 23 Juni.
Något förut öppnade Hattarne ett nytt anfall genom
juvelsaken,, till hvars utredning vigtiga bidrag här
lemnas, isynnerhet genom drottningens dagbok. Att hon
på visst sätt handlade på god tro och ej utan skäl
kunde anse de i Berlin henne förärade juvelerna
såsom sin egendom-, har redan Fryxell påpekat
(37. s. 23, not. 1). Det var egentligen Tessins
fåfänga, som utsått fröet till denna konflikt, men
Hattarne kände inga betänkligheter vid att begagna
sig af missförståndet. Svårligen torde något hafva
kunnat så in i själen kränka den stolta Lovisa
Ulrika som detta väl rigtade angrepp, och hennes
okufliga sinne framlyser bäst i hennes svar, att »hon
hädanefter ansåge sig för god att dem bära». Detta
var visserligen att gjuta olja på elden, men ändock
förvånas man att se, huru häftigt hennes fienders hat
var redan före upptäckten af sammansvärjningen. Det
heter nemligen i förslaget till ständernas skrifvelse
till konungen om inventeringen (bilaga II e.):
Hennes Maj:t är inkommen uti riket att vara E. K. M:s
gemål, men ej att öka regeraentsbördan . . . Till
E. K. M:s ömma försorg förtro sig riksens ständer,
glade att icke behöfva tillgripa de utvägar, hvilka
Gud och deras rätt dem eljest tillsagt». Den slutliga
inventeringen skedde den 22 Juni; Geijer ansåg sig med
skäl kunna sluta, att upptäckten af sammansvärjningen
natten förut derpå inverkat, men af Lovisa Ulrikas
dagbok synes, att invente-vingen varit utsatt långt
förut, och vi skola i det följande se, huru litet både
hofvet och andra före qvällen den 22 Juni visste af,
att konspirationen var uppdagad.
Vi komma nu till revolutionsförsöket i Juni. Om
detta hafva begge parterna mest att förtälja, stundom
öfverensstämmande, stundom motsägande, men vi skola
blott ihågkomma, att begge spelade hufvudroler i
striden, att begge se gerfom partiets synglas och
att minnet väl kan svika örn detaljer från en tid,
då ett lifs händelser sammanträngdes inom ramen af
några dagar. Hvad som härvid genast faller i ögonen
uti Lovisa Ulrikas dagbok är, huru hon aldrig tyckes
erinra sig, att hon varit beskylld för delaktighet
deri, utan helt enkelt talar om anläggningarne såsom
andra perso-
v 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
