Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen ur Sveriges nyare historia, samlade af B. v. Schinkel. Tionde delen. Förf. och utg. af J. A. C. Hellstenius. Af M-g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
kejsar Alexanders åtagna förmynderskap för Gustaf IV
Adolfs barn ville man tyda såsom ett löfte, nästan
såsom en förplig-telse, att kraftigt understödja
den gamla kungaättens anspråk. I Frankrike voro
ultraroyalisterna öfvertygade, att inom den svenska
riksdagen skulle ett parti finnas nog starkt att kunna
åstadkomma en restauration. Carl Johans ställning
var derför utan tvifvel bekymmersam. Just då pågick
mellan honom å den ena sidan, samt Ryssland och de
öfriga stormakterna å den andra sidan, en särdeles
ömtålig tvist angående gäldandet af Norges andel i
den danska statsskulden. Stormakterna hyste nu den
största välvilja för Danmark och hade intet emot,
att Norge skulle dyrt betala sin nyss förvärfvade
frihet. Men hvarken denna tvist, i hv^Jken Carl
Johan utvecklade mycken sjelf-ständighet gent emot
stormakterna samt Danmark och Norges storting,
eller det nyss nämnda förmynderskapet minskade
kejsar Alexanders vördnad för konungen, hvars
tronbestignirig skynd- -samt lyckönskades af czaren,
hvilken städse till en förvånande grad hyste pietet,
till och med visade undfallenhet för Carl Johan,
äfven då dennes sydländska blod svallade upp och då
i uppbrusningens hetta bref i de skarpaste ordalag
till kejsaren afsändes.
Man har ofta åberopat ett yttrande af Napoleon I,
att »Bourbonerna under sin landsflykt ingenting lärt
och ingenting glömt». Men detta omdöme jäfvas dock af
ett yttrande, som Ludvig XVIII fällde till hertigen
af LaChåtre, hvilken, då underrättelsen om Carl
XIILs död ankom till Tuillerierna, ifrigast af alla
i legitimitetens intresse påyrkade, att Bourbonska
huset borde understödja Gustaf IV Adolfs anspråk
på svenska tronen. »Kom ihåg, -yttrade Ludvig - att
Bernadotte icke olagligen ryckt till sig kronan. Man
hade erbjudit honom den. Sven-skarne visade sig ega
urskilning, då de vände sig till honom. Det är en man,
som eger erfarenhet och förmåga att både försvara och
styra ett rike. Hans enda fel är att vara uppkomling;
men någon skall väl börja ätten. Pepin och Carl den
Store, så ärade i våra dagar, hvad voro väl de på
sin tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
