Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roman och historia: Ewald: Svenskerne paa Kronborg. - Carl Bernhard: Kristian den andre och hans tid. Öfvers. - Z. Topelius: Fältskärens berättelser. Del. V. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
värdighet, eller nödvändigheten af diktens trohet
lägga band på den nödiga friheten.
När uppgiften är sådan, torde det vara lätt att
inse befogenheten af vårt förra påstående, att
af alla konstarter den historiska dikten är en af
de svåraste, ty här fordras icke blott ett mer än
vanligt allvarligt studium af verkligheten, utan
äfven en sådan fin känsla för skönheten i densamma ,
som icke låter sig förvillas af det rent theoretiska
intresset. Mot endera af dessa fordringar hafva
de fleste författare på detta område försyndat
sig och hvarken Ewald eller Carl Bernhard gå fria
från den beskyllningen att i stället för konstverk
af . poetisk skönhet bjuda oss en med några yttre
romantiska re-telsemedel försatt krönika.
Detta grundfel synes oss Topelius i sina bekanta
»Fält-skarns berättelser» mer än de flesta af denna
artens författare hafva undvikit, och, hvad man än vid
hans verk kan hafva att invända, man skall åtminstone
alltid hunna igenkänna skalden i den historiske
berättaren. Det är alldeles densamme Topelius, som
tjusat oss i sina lyriska dikter; det är samma varma
stämning, samma stundom praktfullt rika, stundom
innerligt enkla och okonstlade poesi, samma träffande
natursanning och icke så sällan äfven samma underliga
naturmystik. Han eger öfverallt denna makt, att hvar
han säger ett ord, växer der genast upp ett lif,
en skönhet för vårt öga, hvar han för oss till mötes
ett menniskohjerta, så känna vi igen det, hvar han
leder oss genom en kedja af händelser, så märka vi ej
annat, än att vi löpa af oss sjelfva. Hvar och en som
följt med de föregående delarnes lifliga berättelser,
skall häri instämma med oss och bär säkert med sig
derifrån månget kärt och lefvande minne.
Som ett perlband af många kosteliga och fina skönheter
förefalla oss dessa Topelii berättelser. Hvarje
kapitel är nästan som en liten dikt för sig, med ett
uppslag vanligtvis af natureller tids-skildring, som
mästerligt angifver tonen för stycket, en handling,
som fortgår med friskhet och lif, och en afslutning,
som tvingar oss att hvarje gång ett ögonblick stanna
och beundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
