Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
icke kunna gifva åt det namnlösa folket ett
namn? Tvärtom, det händer så obeskrifligerl lätt, att
sedan man funnit ett namn, på ett eller annat sätt,
man inbillar sig veta synnerligen mycket, ehuru man
i verkligheten icke har för ett öre mera kunskap
än förut. Det är en lycka, vill jag nästan påstå,
att man icke kan med ett godt samvetes öfvertygelse
gifva stenålderns folk ett namn och sedan lemna det
åsido, emedan det då blifvit så bekant. Nu tvingas
man deremot att gå detta folk närmare på lifvet,
ransaka dess gömslen, studera dess qvarlefvor och
sålunda dag efter dag rikta vårt kunskapsförråd.
Man kan ock vinna ganska mycken kunskap om dessa
namnlösa menniskor. Jag har talat om ett folk
eller flere, något sväfvande, som kunde man
icke vara fullt viss om valet mellan dessa två
alternativer. Fovnsakerna sjelfva gifva det svar,
vi söka, men de gifva inga namn.
Ehuru professor Nilssons arbete säger sig handla
om Skandinaviens ur-invånare, finner man der icke
de upplysningar, man väntar, om dessa stenbrukande
ur-invånares utbredning i Skandinavien, icke ens
i Sverige. Ett utredande af denna fråga är dock
af största vigt, och jag hoppas framdeles kunna
återkomma dertill, ehuru å annat ställe än i
denna tidskrift. Det visar sig att vår stenålders
hufvudorter äro att söka uti landets sydligaste och
sydvestra delar, ty inom dem finner man grafvarne. Man
finner dock lemriingar från stenåldern ganska talrika
i Småland och Östergötland och till och med i det
mellersta Sverige icke sällan, ehuru inom dessa
områden aldrig i grafvar. Detta förhållande kan dock
icke tjena till vederläggning af fyndens vittnesbörd,
att i deras orter stenål-ders-menniskor bott, ehuru
mindre talrika och mer kringspridda. Jag skulle tro,
att dessa områdens stenålder, liksom åtminstone södra
Norges, är att anse såsom utgreningar från den i
Skåne och Vestergötland blomstrande. De storartade
minnena af denna tid fortsättas sedan genom Danmark
och Nord-Tyskland, öfver England och Frankrike, ja,
till och med bortom Pyrenéerna. Gånggrifter, «dyssar«
och dem mycket liknande grafvar möta oss i stor mängd
inom de nämnda områdena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
