Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Jemför man sådana verser med följande af
Prof. Spongberg, finner man lätt skilnaden:
v. 134. Telamoniske son, som vid storhafs
fjord Styr Salamis’ vågomsvallade jord! Mig med fröjd
uppfyller din välgång. Men när Zeus’ magtslag,
när dig lidelsefullt Illviljares tal bland Acheer
berör, Då fattar mig skräck och jag skyggar försagd
Lik blickeri på vingade dufvan.
Man kan om sådana anapsester med fullt skäl säga,
att de läsa sig sjelfva.
De Grekiske tragici afdela gemenligen sina
anapöestsyste-mer i två och två par, såsom Tegnér gör
i versen: Nu han sväfvade kring j på det ödsliga haf.
I detta afseende hafva både Prof. Spongberg och
Lektor Brandt ansett sig kunna begagna något större
frihet. Vi erkänna ock gerna de svårigheter, som här
möta i svensk vers.
Vi hafva nämnt, att Grekerna, som bygde sin vers
efter stafvelselängderi, kunde i anapaestens ställe
sätta t. o. m. dess motsats, daktylen, emedan begge
till tidslängden äro lika. Huruvida den anapoestiska
rytmen ej derigenom gick förlorad äfven för det
grekiska örat, våga vi ej afgöra. Men i vår vers är
det otvifvelaktigt att rytmen i sådant fall öfvergår
från anapoe-stisk till daktylisk. Stagnelius har
försökt att låta rena ana-paester vexla med verser i
hvilka på tvenne anapsester följer en daktyl och en
troké eller spondé, t. ex.:
Men ur hafvet sig höjer en grönskande ö Omsusad af
mild sommarlig vestan Förbi är det onda, allt fröjdas
och ler, En klaraif sol tågar på fästet Och en skönare
måne i skyarna går. Då möta i skuggan af blommande
träd De älskandes par glädtigt hvarannan.
Sådant har äfven Prof. Spongberg försökt t. e. i
v. 157. Ty till honom sorn har, sällar sig
afund, 1405. Omställen en hög passande trefot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
