Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist död. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
fenhet eller åtminstone en fullkomligt nihilistisk
ståndpunkt, kunna vi ej erkänna. Man behöfver ej vara
mycket mennisko-kännare för att veta att en person kan
ega sedliga instinkter, ja väl äfven grundsatser, utan
förmåga att i sitt praktiska lif förverkliga dem. Hvad
vi deri or vilja, är att åt Almqvist försvara rätten
till en verklig öfvertygelse i de höga ting, der han
vill hafva uttalat en sådan.
Då framställer sig för oss den förut antydda
hufvudfrågan: huru låter en sådan estetisk-etisk
dubbelnatur tänka sig? Almqvist har sjelf försökt en
förklaring häröfver och sagt: «Det är nämligen ett
sträfvande «efter himmelskt och jordiskt tillika -
af caelest sentiment och tillika ren natur.» Det är
behofvet efter en förening af sådan art, som rastlöst
uppfordrat verksamheten åt två mycket olika hall.»
Den ofvannämnda biografen, Wieselgren, upptager denna
förklaring, tilläggande: «Den natur, som ej skulle
läggas under det h i m m e l s k a, ulan s a in
re g era, stötte snart sin bättre samregent, såsom
det i dylika regeringar plägar gå, från en thron,
der blott sittplats kan vara för en.» Det är således
endast ett upprepande af den gamla striden mellan
kött och ande, sinlighet och förnuft. Förklaringen
kan vara på sitt sätt riktig nog, men har det felet
att föga förklara, enär hon träffar in på nästan
hvarje kämpande menniskoande. Denna inre med verlden
jemnåriga strid måste derför här uppträda på ett
alldeles säreget sätt, för att kunna bära så ovanliga
frukter i det yttre. I öfverensstämmelse med hvad
vi förut sagt, att Almqvist var en distinktionernas
man, tro vi derför, att motsägelsen i hans väsen ej
bestod i sträfvandet att förena två oförenliga ting,
utan snarare i försöket, det till och med möjligast
väl lyckade försöket, att åtskilja hvad som borde
vara förenadt.
Det är intet ovanligt hos menniskor i allmänhet,
att en särskild förmögenhet inkräktar ett område,
som bort delas med de henne samordnade. I dagligt
tal betecknas en sådan rubbning af harmonien med
uttrycken: «den mannen är då endast förstånd», eller:
«den inenniskan är bara hjerta.» En konflikt mellan
förståndet å ena sidan och fantasi eller känsla å
den andra är kanske en ännu vanligare företeelse,
hvarvid i de sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
