Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en viss ifrig tillfredsställelse satt de tvenne
nyaste dramatiska produkterna inom vår literatur
i spetsen för denna uppsats och gjort denna långa
inledning, innan vi gå att egna dem någon enskild
uppmärksamhet, - en tillfredsställelse, som för
sakens egen skull fyller oss, oberoende deraf, att
vi i ett och annat, ja, till och med i många fall
finna dem föga motsvara det äkta dramats fordringar,
såsom vi i det efterföljande skola söka visa.
Den omständighet, som genast vid en flyktig
jem-förelse mellan de båda dramerna faller i ögonen
är deras olika förhållande till scenen, d. v. s. just
deras olika sätt att uppfylla sin bestämmelse. Vi
taga nemligen för afgjordt, att ett äkta drama
är ämnadt att ses, att ett skådespel är ett spel,
som skall skådas, och derföre är hvarje, äfven den
snillrikaste dialogisering af en händelse, utan att
uppfylla de vilkor för dramat, som från denna fordran
härflyta, icke att anse annorlunda än som absolut
misslyckad. Hvad nu Karl XII beträffar, visar han
sig snart, oaktadt allt det grundligt menade arbete,
som utan tvifvel kommit honom till del, redan i den
yttre formen, i den sceniska anordningen med undantag
af några få ställen vara föga dramatisk och förråder
tydligt den theoretiska, genom bokstudier utbildade
författaren 7 då deremot Håtunaleken, med all sin
ojemnhet och sin brist på lugn hållning och måtta
i teckningen, likväl ide effektfulla taflorna och
säkerheten i det sceniska arrange-mentet röjer den
med theatern och dess inre organisation fullkomligt
förtrogne. Vi anmärka med full afsigt denna olikhet,
emedan den är af vigt för oss, när vi till sist
skola söka gifva ett svar på den gamla frågan om
Svenska folkets dramatiska anlag. Det är den annars
så nödvändiga åtskilnaden mellan theori och praxis,
hvilken lika litet duger att tillämpa vid dramatiken,
denna poesiens högsta blomma, som vid den bildande
konsten: i båda måste de gå hand i hand, så vida man
af dem vill hoppas det bästa resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
