Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det i flor stående Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgården vid Ingemarshof nära Roslagstull,
händelsträdgårdsmästarne Ahlich’s och Gollnitz’ anläggningar,
den förra belägen i kvarteret Pukslagaren och i hörnet
af Surbrunns- och Norrtullsgatorna, den senare i kv.
Killingen vid Surbrunns- och Luntmakaregatorna, samt
trädgårdarna vid de kungliga lustslotten Drottningholm,
Ulriksdal och Carlberg.[1]
Det var således ett mycket rikt studiematerial, som
Linnæus tog itu med, men långt ifrån allt, som, om
han hade haft mera tid på sig, kunnat stå till hans
förfogande. Stockholm var nämligen i början af
1730-talet, liksom för öfrigt under hela århundradet och ett
godt stycke in i det följande, en riktig trädgårdsstad,
och benämningen »det i flor stående», som dess
invånare vid denna tid tyckas ha funnit särskildt
passande och som den tyske skolmästaren Johann George
Rüdling också använde såsom titel på sin år 1731
utgifna, i många hänseenden värdefulla
Stockholmsbeskrifning, var från den synpunkten kanske mer
berättigad än från några andra. Studerar man
stadsingenjören Petrus Tillæus’ år 1733 utgifna karta, det
yppersta på ett håll samlade dokument, vi äga för
kännedomen om Stockholms topografi, bebyggande och
åtskilligt annat under Frihetstiden, finner man nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
