Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörligt skjuta upp ur jorden och föröka sig själfva, utan att sådana
personer komma ihåg, att en ek, tall eller hvilket träd som helst
lättare och fortare utrotas än uppväxer på den plats, där det
blif-vit utrotadt; och hvad kan väl vara fulare att skåda än ett fält
utan gräs, en buske utan löf och ett jordområde utan träd.1–
I konsten att odla skog och plantera träd hafva redan länge
många af våra landsmän gifvit undervisning, hvilkas sträfvande att
gagna fäderneslandet jag snarare bör loforda än deras skicklighet
och erfarenhet, och jag tror ej att jag gör ett öfverflödigt arbete,
om jag lägger en fast grund för detta verk, för att ej den
byggnad, som det gäller att uppföra, må rasa. För att i denna sak
något kunna uträtta, har jag användt det, som jag fått inhemta
af den vidtberömde Herr Prseses’ mun och skrifter, och ej heller
har jag hos andra funnit något därmed jämförligt, långt mindre
något bättre. För mitt ändamål har jag betjänat mig af Stationes
plantarum, Horticultura academica, Flora suecica, Flora alpina,
Itinera Oélandicum et Gothlandicum, Westrogothicum et Scanicum.
Två egenskaper fordras i synnerhet hos den, som i detta
af-seende vill åstadkomma något utmärkt, att nämligen vara
förtrogen med fasta grunder för naturalhistorien samt att äga händer,
som äro vana vid arbete.»
Andra och tredje kapitlen upptaga de svenska vilda träd,
uppställda efter sexualsystemet, som för ändamålet vore lämpligast,
och i fjärde kapitlet indelas dessa efter växtplatsen i fem större
grupper, nämligen:
I. »Hiemales (Barrträn) äro sådana träd, som bilda våra
vilda skogar, och hvilka såsom alltid grönskande ej gifva något om
vårt fäderneslands kyla, hvarföre den Högste Styresmannen
utrustat dem med små, syllika blad, för att ej deras grenar genom
snön, då den bredt ut sig på barren, skulle nedtyngas och brytas,
och Han mättade dem med kåda, så att de under den allra
strängaste vinter alltid skulle hålla sig gröna. Dessa frodas och
fortplanta sig med lätthet i den magraste jordmån, där knappast andra
växter kunna insamlas än Erica, Festuca ovina, Hypnum och
dylika; de komma mossor att växa upp och hindra närande gräs att
framskjuta.» Till denna grupp räknar författaren Pinus
sylvest-ris, Abies excelsa, Taxus baccata och Juniperus communis.
1 Detta yttrade redan Columella på sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
