Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Linnés medicinska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
denna sjukdomsorsak eller funnit dess källa, blir det äfven
klart för honom, hvad han har att göra (certior evadit de
suo indic&to) och han kan med lätthet leda sig till
indika-*
tionerna för behandlingen. Med kännedom om de läkemedel,
hvilka med hvarandra öfverensstämma till smak och lukt,
kan han utvälja de kraftigaste och verksammaste, samt
fore-skrifva dem på ett med deras natur öfverensstämmande sätt.
Härmed skall han väl i många fall få sjukdomen att
försvinna, men han kan icke hindra att den återkommer, så
framt han underlåter att, med noggrant aktgifvande på nämnda
i lefnadssättet liggande orsaker, föreskrifva den sjuke en
motsatt eller förändrad lefnadsordning. Först derigenom botar
ban sjukdomen fullständigt’).
Bland de märkligaste åsigter i Linnés lära om
sjukdomsorsakerna är hans teori om „exanthemata viva" eller
föreställningen derom, att de smittosamma sjukdomarna
framkallas af och bero på invandringen af små djur i
mennisko-kroppen. Linné anser, att man både af analogi och på
grund af erfarenheten är berättigad till antagandet af detta
uppkomstsätt för olika smittosamma sjukdomar2). Till dessa
sjukdomar hänföras skabb och epidemisk rödsot (dysenteri),
som Linné kallar „scabies intestinorum interna", kikhosta
(tussis ferina), koppor, messling och pest9); sednare
upptagas i denna kategori äfven spetelska (lepra), lungsot4)
(phthisis) och frossartade febrar6/ Ehuru ifrågavarande små
djur ännu icke blifvit upptäckta och beskrifna, anser Linné,
’) De effectu et cura vitiorum diæteticoram generali (1766).
*) „Quam hypothesin quasi ex tripode dict&m alii avide
arri-puerunt, verum alii ut inscitiæ involucrum repudiarunt*.
•) Exanthemata viva (1757).
4) Lepra (1765), de viola ipecacuanha (1774), de Ledo palustrl
(1775).
*) Mundus invisibilis (1767).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
