Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Lincolns och Douglas’ intellektuella tvekamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V
Lincolns och Douglas’ intellektuella tvekamp
1856 blef whigpartiets dödsår och det
republikanska partiets födelseår.
Lincoln välkomnades som det nya partiets
själfskrifne ledare vid statskonventet
i Bloomington. Det tal han där höll
den 29 maj mot slafveriets utsträckande
till Kansas var så gripande, att
åhörarne sutto som förtrollade och
tidningsreferenterna glömde sin plikt att
skrifva ned det. Ryktet därom spred
sig, och vid det republikanska
presidentvalkonventet i Philadelphia fick
Lincoln andra förslagsrummet till
vice-presidenturen. Han vidhöll och
förfäktade i tal och skrift sina åsikter om
slafveriet såsom en orättfärdighet,
hvilken icke finge utsträckas till något
nytt territorium, och uppträdde
kraftigt mot ett af högsta domstolen fäldt
utslag, att negrer ej finge söka
upprättelse vid någon amerikansk
domstol. Douglas beskyllde honom med
anledning däraf för anarkism. Lincoln
svarade, att han var lika lojal mot
lagar och institutioner som Douglas
själf, men att då domstolen ofta
återkallade sina egna beslut och sålunda
erkände sin ofullkomlighet, det vore
fullt berättigadt att söka förmå den
att äfven återkalla ett så orättfärdigt
utslag som det nämnda. I Illinois var
Lincoln republikanernas gunstling, och
vid statskonventet i juni nominerades
han till Douglas’ efterträdare som
senator från Illinois. Han höll därpå ett
tal, som föreföll de flesta af hans
vänner så radikalt, att de fruktade att han
förstört alla sina framtidsutsikter.
Han framhöll däri, att unionen icke
kunde äga bestånd som halft vänlig
och halft fiendtlig mot slafveriet; att
den ettdera måste göra sig kvitt
slafveriinstitutionen eller göra den laglig
i hela landet. Detta direkta uttalande
var ett klokt politiskt schackdrag af
Lincoln, som förstod, att det enda
sättet att besegra Douglas var att tvinga
honom att närmare definiera sin egen
ståndpunkt. Douglas hade nämligen
visat sig vacklande i vissa af sina
åsikter och därigenom stött sig med en del
af sitt eget parti, men samtidigt vunnit
sympatier inom det republikanska
lägret, så att somliga af dess ledare t. o. m.
gjorde anstalter för att få honom
att helt och hållet öfvergå till deras
parti.
Det var då Lincoln företog en af de
klokaste handlingar i sitt lif, i det han
den 24 juli 1858 utmanade Douglas på
en intellektuel tvekamp. Douglas
antog utmaningen, och det bestämdes,
att de båda politiska kämparna skulle
mötas i sju offentliga debatter.
Lincolns vänner kände sig oroliga.
Douglas betraktades som den ypperste inom
sitt parti. Han var djärf, slug, en
talare som få och begåfvad med ett
vinnande sätt och en nära nog
hypnotisk makt öfver människorna. Han
hade gjort en lysande karriär. Vid 28
års ålder hade han blifvit medlem af
Illinois’ högsta domstol, vid 31 års
ålder af kongressen och två år senare
senator. Han hade varit på vippen
att bli president och var nu vid 45
års ålder nordstatsdemokraternas
enda tänkbara presidentkandidat. Han
var rikt och förnämt gift, hade varit
en firad gäst i Europas hufvudstäder
och ägde ett palatslikt hem i
Washington. Han ägde en ovanligt kraftig
stämma, uppträdde med pomp och ståt
och bildade i alla afseenden den
fullständigaste motsats till Lincoln,
hvilken han bemötte med en medlidsam
nedlåtenhet, något som gaf Lincoln
anledning till många lyckade sarkasmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lincolna/0028.html
