Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 108. Den sista skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,1221
det är mig dubbelt kärt. Jag ber er lugnt behålla papperen i ert
förvar, och det — för alltid.
— Greta, utbrast Lilly i en ton af högsta ångest, hur kan du
bara såra den gode Edvard så?
— Det är ingalunda min afsikt att såra herr Rehn, svarade
Greta i fast, bestämd ton. Att jag aldrig vill taga kännedom om
innehållet i de där papperen, det är å min sida ingenting annat än
ursäktlig egoism. Jag har redan sedan dagar tillbaka kämpat så
hårdt för mitt lugn och är nu lycklig, för det jag ändtligen hämtat
mig så pass, att jag utan tvekan och bäfvan kan motse framtiden.
Hvarför skall jag då genom att granska de där papperen ännu en
gång framkalla det förflutnas fasor? Nej, nej, jag vill förblifva,
hvad jag hittills varit, en fattig tjänarinna. Nu kan jag vara stolt
däröfver, att ingen, hvem det än vara må, kan vägra mig sin
aktning. Vill du göra mig en tjänst, Lilly, så ber jag dig, mottag
paketet och förstör det tillika med innehållet inför mina ögon!
Jag skall stanna kvar här, tills det är gjordt och sedan,, liksom
befriad från en tryckande börda, återvända till Sverige.
Herr Rehn förmådde endast med den största ansträngning
bevara fattningen.
Han lade det lilla paketet på bordet och vände sig till
grefvinnan Lilly.
I en ton af tilltvingadt lugn sade han:
— Jag märker granneligen, att jag här ej längre är någon
gärna sedd gäst. Var snäll, fru grefvinna, och förfoga öfver
papperen precis så, som ni själf anser lämpligast i fröken Gretas
intresse! Jag har gjordt, hvad jag som vän ansåg mig böra göra.
På tacksamhet har jag ju aldrig gjort räkning, åtminstone icke på
sådan tacksamhet, som ej kommer af ett gladt hjärtas öfvertygelse.
Efter dessa ord närmade han sig hastigt dörren.
Greta pressade handen mot sin i höga vågor gående barm.
Den strid, som hon kämpade, var icke mindre svår än
Tschang Yaos.
Ack, om hon hade vågat tala så, som hennes hjärta befallde
henne, hon skulle då ha ropat:
— O, stanna — stanna, min älskling! Gå inte ifrån mig!
Gör mig inte ännu olyckligare, än jag redan förut är! Endast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
