Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 99. Danilos offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1132
Tschang var med några snabba språng framme vid dörren
och kom in i ruinen just i det ögonblick, då de andra röfvarena
kommo rusande upp ur källaren.
Tschang hade ögonblickligen situationen klar för sig, och
sedan han aflossat ett skott mot den förste röfvaren, sprang han,
trotsande hvarje fara, midt in bland de andra och frambringade
därigenom en sådan panik, att dessa glömde både att skjuta och
sticka och fortast möjligt åter vände om.
Gamla Milinski och Tschangs öfriga följeslagare voro genast
till hands och ilade nu likaledes nedför trappan.
Men Tschang hade i stridsifvern i alla fall vågat för mycket,
ty röfvarena hade också genast märkt, att de bara hade med en
motståndare att göra.
Korteligen, Tschang, som ju endast kunde kämpa med en arm,
såg sig plötsligt omringad, och röfvarena gjorde tvärt anstalter för
att sticka ned honom.
Men då skrek John:
— Tag honom lefvande till fånga! Karlen måste betala en
stor lösepänning.
Men Tschang väntade naturligtvis icke lugnt, tills man
tillfångatagit honom.
Då han såg, i hvilken fara han sväfvade, vek han skickligt
undan och sprang omkull några röfvare.
Och nu voro hans vänner framme.
Flere röfvare hade föredragit att genast fly vidare för att komma
ut i det fria, och under det Tschangs vänner nu gjorde processen
kort med de kvarvarande, satte Tschang själf efter den flyende John.
Han lyckades upphinna honom och föra honom tillbaka.
Nu, det visste John, var det för alltid slut med hans härlighet ■
som röfvarhöfding.
Han var ju till råga på allt äfven fullständigt värnlös, eftersom
bägge armarna voro som förlamade och hängde slappa utmed sidorna.
— Hvar äro flickorna, skurk? sporde Tschang. Erkänn genast,
eljes ska’ du få se, att vi långsamt skola pina dig till döds.
— Jag är förlorad, klagade John. Ha ni mig, så kunna ni
också gärna lägga beslag på doktorn. Hör! Där är han, han
skriker, som om han sutte på stekspett. Det är han, och hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
