Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 93. I underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
— Kom! Nu ha vi ljus, ropade han och skyndade bort.
Hur mycket än paschan svor och hotade, hörde honom likväl
icke soldaterna.
De hade ju ingen aning om, att de tagit ljuset trån själfva
paschan.
Äfven tjänstemannen gormade och svor efter soldaterna, men
det hjälpte lika litet.
Han måste i likhet med paschan foga sig i det oundvikliga
occ nu själf i mörkret klättra öfver jordhögarna.
Än ramlade han, än paschan omkull.
Därunder svuro de i kapp med hvarandra.
Men tjänstemannen hade åtminstone den fördelen, att han sett,
hvarthän soldaterna sprungit med facklan.
Äfven af soldaternas rop och skrik gissade han sig till
riktningen af den underjordiska gången.
Om man frånräknar alla små missöden och förtretligheter,
anlände de ändtligen, alltjämt trefvande sig framåt i mörkret, lyckligen
välbehållna till den andra ändan af gången under
gipsmakarverkstaden.
Där tedde sig genast för dem en ryslig syn.
Under det officeren och några soldater förgäfves sökte efter
en fortsättning af gången, skockade sig andra soldater omkring den
brinnande juden och försökte släcka elden.
Men lågorna hade då redan förtärt ailt brännbart på honom.
Ännu var det dock lif i honom; han jämrade sig så hemskt,
knöt af smärta krampaktigt ihop händerna, slog och sparkade
omkring sig.
När paschan såg, hvilka rysliga kval juden led, steg han
närmare och befallde en soldat gifva honom nådeskottet.
Strax därpå small ett skott, och den för sitt nya förräderi så
hårdt bestraffade skurken var genast för alltid befriad från alla kval.
Han var nu en död man.
Paschan uppehöll sig ingalunda med att begråta juden.
Tvärtom, han började genast göra officeren förebråelser och
frågade, hvart ingeniörerna egentligen flytt med de enleverade
fruntimren.
Då svarade officeren i förargad ton:
— Höge herre, ser du inte, att vi allesamman söka efter ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
