Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 75. En oskattbar vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■896
från att begå det planlagda brottet; men tyvärr kunde jag ej få veta
något om tid och stäile för dess föröfvande. Endast så mycket
hörde jag, som att de hoppas vara i sitt gömställe vid Mirano vid
midnattstid.
Snart hade han uppnått det hus, där hästhandlaren träffades.
Det mötte ingen svårighet för honom att få låna en bra häst,
alldenstund han ej prutade på priset och genast ställde den
säkerhet, som hästhandlaren fordrade.
Utan dröjsmål besteg han den sadlade hästen och red så i
skarpt traf hän mot det föresatta målet.
Att den gamla kvinnan sprang efter honom, det märkte han
ej, och hennes rop hörde han ej för det buller, som den
galopperande hästen förorsakade.
Så aflägsnade han sig allt längre från staden.
Då och då, när han måste låta hästen sakta farten för att
kunna flåsa ut, säg han på sitt ur.
— Det hjälper inte, hvilka djäfvulska planer dessa skurkar
ytterligare uppgjort, sade han, liksom talade han till hästen. Tidigt
i morgon bittida måste jag åter vara i Venedig, så att jag inte
försummar postångarens afgångstid. Ångbarkassen vänder, därom är
jag öfvertygad, tillbaka med oförrättadt ärende, och lyckas piraterna
välbehållna komma i land på andra sidan, då är äfven min närvaro
där alldeles nödvändig.
Han fortsatte ridten.
Hästen var både snabbfotad och uthållig.
Det såg nästan ut, som anade djuret hvad det här var fråga
om för en viktig sak.
Redan nu uppgjorde ryttaren en fullständig plan; ty den måste
sedan utföras så^raskt, att det då ej längre gafs någon tid till
öfverläggning.
Ännu en" [gång måste han rida långsamt för att låta hästen
hämta andan.
Åter igen tog han fram sitt ur för att se hvad tiden led.
- Åh, redan så sent! suckade han. Ack, om jag ändå med
det samma från Venedig tagit med mig ett tillräckligt antal
beväpnade poliser! — Men nej, det gick ju inte för sig. Det skulle ha
väckt uppseende och föranledt skurkarna, som säkerligen hade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
