Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 72. I Guds och goda människors beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■867
hon, ifall någon spion skulle visa sig, som frågade efter den räddade
flickan, genast skulle gifva nödsignal bort till byn.
Det var ett gammalt bruk hos fiskarena, att tre kort efter
hvarandra aflossade skott gällde som nödsignal, hvilken genast kallade
samtlige stridsduglige män beväpnade till ifrågavarande ställe.
Gamle Lorenzo gick ut för att se till sin båt.
Han hade ingen aning om, att de enleverade fruntimrens fiender
redan landstigit i viken.
Ännu mindre tänkte han på, att de kunde veta, att Greta blifvit
räddad, och hvar hon stod att finna
Vi ha redan sett, hur fort Lorenzo blifvit öfverlistad och
tillfångatagen af piraterna, och vi veta äfven, att dessa med de
förfärligaste hotelser sökte tvinga honom att tala om, hvar Greta fanns.
— Nå ja, stöt till bara, du skurk, svarade fiskaren, mörda
mig, men försök inte att af mig få veta, hvart den räddade vackra
flickan tagit vägen! Kanske ha ni mera tur hos polisen än hos
mig. Gå och fråga myndigheterna!
Å nyo ansatte Janos fiskaren; men denne vägrade fortfarande
på det bestämdaste att lämna någon som helst upplysning.
— Nåväl, så dö då! skrek till slut Janos och höjde sin dolk
för att gifva Lorenzo dödsstöten.
Men då fick Danilo fort fatt i kaptenens arm och hindrade
honom från att stöta till.
— Hvarför gör du så? sporde Janos i vredgad ton.
— Emedan jag just nu i denne man känt igen en vän,
svarade Danilo.
— Hva’? Är han din vän? frågade juden.
— Ja visst. Hör, hur det kommit sig, att jag nu betraktar
Lorenzo som min vän!
— Här gäller ingen vänskap, förklarade Janos.
— Jo, kamrat, invände Danilo. För cirka tre år sedan räddade
Lorenzo med egen lifsfara mitt lif. Korteligen, mitt lifs räddarestår
under mitt beskydd, och ve den, som vågar tillfoga honom något
ondt! Underhandla i godo med honom; kanske låter han då hellre
tala med sig.
Då tog juden åter till orda:
— Låt då mig tala med honom!
Och vänd till fången fortfor han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
