Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■736
Domenico hade, då han aflossat revolverskottet, ingalunda gjort
barnet något illa; hans afsikt med skottet hade varit en helt annan.
För det första ville han, när han lät förföljarna höra, att han
var försedd med skjutvapen, afskräcka dem från vidare förföljelse.
Men han ville äfven ge doktor Brummer och John ett tecken,
så att de höllo sig redo att skynda honom till hjälp, ifall så skulle
behöfvas.
Grefvinnan Lilly lät ej afhålla sig från att personligen deltaga
i barnaröfvarens förföljande.
Så snart hon öfvervunnit den första förskräckelsen, stormade
hon med fördubblad fart i väg utför sluttningen.
Skottet, som röfvaren aflossat, hade hörts äfven af dem, som
gifvit honom det fula uppdraget.
Doktor Brummer och John befunno sig där nere vid
flodstranden i en båt, bemannad med två andra röfvare, hvilka
förstodo att sköta årorna.
John satt vid styret.
Eftersom de visste, att grefvinnan Lilly sent på kvällen fått
främmande, voro de förberedda på, att Domenico och hans
medhjälpare icke så fort skulle lyckas utföra sitt förehafvande.
Därför blefvo de icke litet förvånade och tillika förskräckta,
när de hörde knallen af skottet och strax därpå en gällt skrikande
fruntimmersröst.
— Hvad vill det säga? utlät sig doktor Brummer med mulen
uppsyn. Det ser ju precis ut, som om Domenico skulle ha begått
någon stor oförsiktighet.
John for upp från sin plats vid styret och befallde i ilsken
ton doktorn vara tyst.
Han hoppade i land och lyssnade med återhållen andedräkt
åt det håll, hvarifrån nu ljudet af snabba steg hördes.
— Det är bara en, sade han. När allt kommer omkring,
kanske han varit nog oförsiktig att låta ertappa sig på bar gärning.
— Strax därpå hördes uppifrån sluttningen orden:
— Barnet ... gif igen fru grefvinnans barn- ni hjärtlösa
människa !
Doktorn for vid klangen af denna röst liksom elektriserad upp.
— Det är Greta, utbrast han. John, lyckan är oss bevågen.
Låt henne för all del komma ända hit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
