- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
618

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

618

du för min skull ännu icke på länge göra: men mitt skinn måste
jag freda, så godt jag kan.

Han tog direktörens revolver och likaså den ena af hans nycklar.

— Det är för präktigt, jublade skurken. Direktören är nog
vänligt tillmötesgående att komma upp till mig med den rätta
nyckeln. Se så, nu ska’ jag väl inte behöfva uppehålla mig länge till
med nyckelprofningen.

Han gick till celldörren, stack nyckeln i låset, och redan i
rästa ögonblick var cellen öppen.

Genast kom Frans Mård uistormande.

När han fick syn på den fängslade direktören, for han baklänges.

— Hvad tusan nu då? Hvem är ni? Hvad har ni gjort?
Är han död?

Hastigt utstötte den befriade fången dessa frågor.

Kramer svarade:

— Åh, det kan väl inte alls falla mig in att begå ett mord i
onödan. Han är ju en gammal bekant till mig, som mången gång
ordentligt läst lagen för mig ocn förmanat mig att bli en ordentlig
människa. Nu har jag visat honom, att jag blifvit en duktig karl,
en riktig öfverdängare, i mitt fack. — Se här, Mård, grip tag och
hjälp till! Vi ska’ bära in honom i cellen, för att äfven han en
gång ska’ få smaka på, hur det käns att sitta och svettas i en
sådan bur.

Frans efterkom ofördröjligen Kramers önskan.

Strax därpå befann sig den fängslade direktören inne i
fångcellen, där man lade honom på britsen.

— Hit med vattenkruset. Jag ska’ spola ögonen på honom
en smula, sade Kramer.

— Men hvarför det? Hvad det ska’ tjäna till. det förstår jag
då sannerligen inte.

— Jag bar kastat sand i ögonen på honom, och eftersom jag
endast nödtvunget gjort det och han måste stanna kvar här, tills
man händelsevis finner honom, vill jag åtminstone i någon mån
befria honom från smärtan*.

Mård hämtade vattenkruset.

Kramer hällde en smula vatten i direktörens ögon ocn sköljde

därigenom bort en del af sanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free