Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
De öfriga gästerna hade dock ingen kännedom därom,
alldenstund grefven, Anna, John och Gerda suttit ensamma i ett
litet rum.
Kyparen, som serverat de fyra personerna, hade i första
villervallan icke heller tänkt på de båda andra, och eftersom
polismännen ej gjorde några förfrågningar rörande dem utan endast
frågade efter John och Gerda, föredrog han att med tystnad förbigå
allt, som man icke direkt frågade honom om. .
Vi veta, huru glada grefven och Anna voro, när de ändtligen
vändt hotellet ryggen.
De visste blott allt för väl, hvilken fruktansvärd fara de här
undgått.
Men det oaktadt var naturligtvis deras belägenhet fortfarande
mycket kritisk.
Visserligen hade Anna på listigt och skickligt vis för Frans
Mård antydt, hur han borde draga sig ur snaran; men om det
skulle lyckas honom, och om han icke, när allt kom omkring, i
vredesmod öfver att han befann sig alldeles ensam i en så förtviflad
belägenhet, skulle skvallra ur skolan och törråda sina
medbrotts-lingar, det kunde de naturligtvis ej veta.
Likaså hade det icke varit möjligt för dem att af Frans få
veta, huruvida han redan utfört det planlagda skurkstrecket eller ej.
Alla tecken tydde nästan på, att han blifvit upptäckt, innan
han kommit i tillfälle att utföra sitt förehafvande.
Men äfven i annat fall kunde Frans ha råkat i en högst fatal
belägenhet.
Om man visiterat honom och hos honom funnit flaskan med
giftet, skulle man genast ha underkastat honom ett strängt förhör
och tillsport honom hvad han ämnat göra med giftet.
För så dum ansågo de honom emellertid ej, att de antogo,
det han utan vidare skulle prisgifva hemligheten; men kom det till
det yttersta och han såg, att han ej kunde undgå det allra strängaste
straff, då fruktade de, att han i harmen och vreden kunde angifva
dem som sina medbrottslingar.
Blott allt för gärna skulle de velat stanna kvar på
restauranter ty där voro de ju så att säga vid källan till alla de nyheter,
som det för dem var af allra största vikt att få veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
