Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 49. Ömsesidiga förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
vore identisk med rånaren John Mård. Ar ni verkligen alldeles
säker på er sak? Jag hör nu, att rånarens bror bott här på hotellet,
och alla tecken tyda på, att fången icke är den egentligen
efterspanade förbrytaren utan endast dennes bror.
Gustaf Glimmer vardt nu själf storligen öfverraskad.
— Hans bror . . . Mårds bror? stammade han. Skulle det
inte vara den Mård, som rånat den stora pänningsumman?
— Det är bara fråga om att erhålla full visshet, huruvida vi
här fångat den rätte Mård eller ej, sade kommissarien. Bröderna
ha en slående likhet med hvarandra, och därför skulle ni möjligen
kunna ha misstagit er.
— Ja, det skulle verkligen kunna hända, medgaf Gustaf. Som
jag sa’ er med det samma, såg jag Mård senast för ett par, tre år
sedan. Har han en bror, som är mycket lik honom, då är det ju
lätt förklarligt, om jag råkat ta miste på person.
Kommissarien vände sig strax åter till Greta.
— Min fröken, sade han, har ni händelsevis lagt märke till,
att attentatsmannen här befunnit sig i en ung flickas sällskap?
— Nej, jag har inte sett någon flicka hos honom. Han var
redan för några dagar sedan, när han med sin herre bodde här,
mycket närgången mot mig; men jag afvisade honom på det
bestämdaste.
— Hvad? Då kanske hans senaste tilltag endast varit ett
försök af honom att hämnas på er, för det ni afvisat honom?
— Jag vet inte; jag kan inte alls förklara saken, svarade
kammarjungfrun.
— Vet ni, hur dags denne Mård kom in i sitt rum?
— Ja visst, jag hörde honom komma.
— Och när var det?
— I skymningen.
— Redan så tidigt?
— Ja visst.
— Har ni verkligen inte misstagit er?
— Nej, visst inte. Jag hörde honom tala med vaktmästaren,
och det hördes mycket väl på hans tal, att han var drucken. Efter
sin hemkomst flyttade han någon möbel i det af honom bebodda
rummet, hvarpå han strax lade sig att sofva.
— Och fröken vet det alldeles säkert?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
