- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
560

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 49. Ömsesidiga förklaringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

560

I detta ögonblick ropade grefvinnan på sin kammarjungfru.

Vid klangen af denna så välbekanta, kära stämma, ryckte
Folke till, liksom träffad af en elektrisk stöt.

— O min Gud! suckade han.

I det samma, och innan han egentligen visste ordet af, fattade
honom Greta vid handen och drog honom med sig. Hastigt öppnade
hon dörren och ropade in i rummet:

— Fru grefvinna, vår ädelmodige vän och räddare vill förblifva
obekant. Men jag ber er, låt honom inte gå, innan ni personligen
hälsat på och tackat honom.

Ett rop af den gladaste öfverraskning hördes inifrån rummet.

— Folke — ni — ni här?

Då vände sig den tilltalade hastigt om och stammade:

— Faran är öfver. Endast i farans stund ville jag vara i er
närhet. Farväl! Gud vare med er och -— mig!

— Folke! ropade Lilly. Stanna! Gå inte på detta sätt ifrån
mig! Var inte ond på mig och missförstå inte er ... en så svårt
pröfvad hustrus välmenta, ärliga afsikt!

— Lilly! Ja, en enda tryckning af er hand, och sedan —
sedan vill jag gå.

Med dessa ord skyndade Folke fram till sjukbädden, böjde
knä, fattade stormande grefvinnans hand och betäckte den med
kyssar.

— Så — så. Nu har jag fått belöning nog, sade han sedan
och steg hastigt åter upp. Farväl, Lilly! Gud vare alltid och
allestädes med er, såsom han i denna stund varit! En osynlig vän
skall städse beskydda er.

— Folke!

Lilly fasthöll mannens hand.

Men han befriade sig med mildt våld.

Nu skyndade han åter mot dörren.

Då ställde sig Greta i hans väg.

I det samma knackade om igen någon på dörren.

Folke steg åt sidan.

Han kände, att han måste bekämpa sin sinnesrörelse och mot
sin vilja stanna kvar här längre.

Kammarjungfrun öppnade.

Där ute stodo två herrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free