Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 49. Ömsesidiga förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
Men den elaka karlen, som öfverföll oss, är borta, och ni är nu
utom all fara.
— Greta, hvem... hvem var den herre, som fördref bofven?
stammade grefvinnan.
— Jag vet det verkligen inte, frü grefvinna. Äfven mig
föreföll hans röst bekant; men jag tänkte inte vidare därpå. Var snäll
och lägg sig nu åter; ty säkerligen kommer folk och frågar hvad
som försiggått här, och frun får inte underkasta sig någon kroppslig
ansträngning. Jag skall sedan strax göra mig underrättad om herrns
namn och i ert namn tacka honom för den hjälp, han i nödens
stund bringade oss.
Då knackade det på dörren.
— Han .kommer . . . han är redan här igen, hviskade Greta
ifrigt och fick med mildt våld grefvinnan fort åter i säng:
Sedan bredde hon öfver henne täcket.
Först då det var gjordt, gick hon till dörren och frågade, hvem
det var, som ville komma in.
— Vi ä’ anstälda här på hotellet, svarade en man, som stod
utanför dörren, och vi skulle fråga, hvad som är å färde, och om
fruntimren ännu behöfva vår hjälp.
Greta öppnade försiktigt dörren något på glänt för att först
öfvertyga sig om, att det verkligen var hotellvaktmästaren.
När hon såg, att så var, steg hon ut i korridoren.
— Ni kan inte få komma in, sade hon; men om ni skulle
vilja tillkalla en läkare, så gjorde ni oss en stor tjänst. Min fru har
blifvit så skrämd, att hon tvifvelsutan är i behof af läkarhjälp.
— Men, fröken, ni blöder ju, utbrast nu mannen. Se, blodet
droppar ju ned från er arm.
— Det är ingenting att fästa sig vid. Är karlen, som
öfverföll oss, försvunnen?
— Försvunnen är han inte, han har i stället blifvit häktad.
Polisen tog emot honom där nere. Han hade en gemen otur.
— Så mycket bättre. Han kan då åtminstone inte anstifta
någon ny olycka. Men säg, vet ni, hvem den herre är, som kom
oss till hjälp?
Vaktmästaren ruskade på hufvudet.
— Jag har inte sett den herrn, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
