Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 46. En vandrande gesäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
mig, och att du äfven nu håller fast vid mig, lastän jag ärligt sade
dig, att jag är utan arbete, och att din kärlek jämte förtröstan på
Guds hjälp och hoppet om en bättre framtid för närvarande ä’ min
enda rikedom.
Men nu tvekade han ej längre att öppna brefvet.
Ett ljud af öfverraskning undslapp hans läppar, när han vek
upp brefpapperet och däri varseblef — en sedel.
— O Gud, hviskade han, under det glädjetårar med all makt
tvingade sig fram i hans ögon, det skickar mig Amalia för att bereda
mig en alldeles oväntad glädje och för att icke låta mig — svälta
ihjäl eller råka på afvägar. Hur lycklig är jag icke, för det jag nu
snart skall komma i tillfälle att äfven bereda min hjärtegoda Amalia
en alldeles oväntad glädje! Hejsan! Den hittelön, som tillkommer
mig, sätter mig i stånd att gifta mig med dig och att öfvertaga min
gamle farbroders lilla verkstad. Farbrorsgubben är gammal och
förstår inte längre att rätt sköta affären; men finge jag, en ung kraft,
ledningen, så skulle det bli annat af. Den verkstaden skulle godt
kunna föda mig och min hustru. Och ginge det bra för oss. så
skulle inte heller farbror behöfva lida någon nöd.
Ja, Gustaf hade med ens blifvit som en helt annan människa.
Nu uppgjorde han redan framtidsplaner, och det sådana, som hade
en god grundval och icke endast voro luftslott.
Hittelönen, priset för hans ärlighet, skulle förhjälpa honom till
en så länge efterlängtad lycka.
Han lade in sedeln i en bok, i hvilken han hade sina betyg.
Han ville inte växla den utan personligen återlämna den till
sin Amalia jämte de pängar, som han trodde sig skola kunna gifva
henne af sin hittelön till bosättningen.
"Älskade Gustaf! I tankarna städse hos dig".
Så lydde brefvets öfverskrift.
Här stal sig åter igen en glädjetår fram ur mannens ögon.
Men han läste vidare.
Ack, med hvilken förnöjelse läste han icke de i sa hjärtlig
ton skrifna raderna! Ja, det var en sann njutning för hans älskande
hjärta.
Brefvets första del handlade om Amalias kärlek och om
hennes längtan efter ett återseende med den älskade.
Helt kort omnämnde hon sedan sedeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
