Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 44. En komplott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Fastän han visste, att man ej kunde tillvita honom något, och
att man, så snart misstaget blefve uppdagadt, åter måste försätta
honom på fri fot, fann han dock situationen ganska otreflig.
Han fick ej en blund i sina ögon på hela natten utan
grubblade oaflåtligt öfver, hur han skulle bära sig åt för att nu af grefven
kunna utpressa en större pänningsumma.
Grefvens arrestering var för honom ett svårt streck i
räkningen.
Men om det bara hade varit det, så skulle han kanske ändå
ha lugnat sig; men nu var han också så rasande på bror sin.
Han fruktade nämligen, att denne behagat drifva med honom.
Han trodde nämligen, att brodern mycket väl vetat om det’
att grefve Adlerström blifvit häktad. Korteligen, han antog, att han
blifvit bedragen och förd bakom ljuset af sin egen bror.
Johns handlingssätt förklarade han så, att han bara velat
skicka honom, Frans, till staden, emedan han själf misstrodde
honom.
Härutinnan gjorde han, såsom vi veta, sin broder John orätt,
men han kunde i alla fall ej bli kvitt de tankarna.
Ändtligen var natten förbi.
Vaktkonstapeln kom in till Frans med den långt ifrån lukulliska
fångkosten.
Frans passade genast på tillfället att bedyra sin oskuld och
att bedja vaktkonstapeln laga så, att han, den af ett misstag häktade,
snarast möjligt blefve konfronterad med grefve Adlerström.
Vaktkonstapeln hörde på så länge, som han nödvändigtvis
måste uppehålla sig i cellen, men sedan aflägsnade han sig utan att
ha yttrat ett ord.
Äfven den häktade grefve Adlerström hade tillbringat natten
ungefär på samma sätt som Frans. Han hade ju all orsak att frukta
det värsta, eftersom han visste med sig, icke ett utan rent af flera
svåra brott.
Med hvilken rädd förväntan grefven motsåg det första förhöret,
det kunna vi ju lätteligen tänka oss.
Nästa dag blef han af en vaktkonstapel upphämtad och stäld
inför stadsfiskalen.
För första gången i sitt lif kände han nu rätt tydligt, att han
Lilly I. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
