Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
därpå hörde han kamraten utstöta ett högt skri af öiverraskning
och omedelbart därpå ropa:
— Mattsson! Mattsson! Hvar är ni? Hvart har ni fört John,
vår fånge?
Mattsson kunde icke på vilkor förklara dessa ord. Han teg.
Försiktigt höll han skarp utkik för att först af allt förvissa sig
om hvad den fängslades underliga ord hade att betyda.
— Men hvar är nu den andre flyktingen och betjänten John,
som ni hållit fången här? sporde i tämligen missnöjd ton
öfverkon-stapeln, när han hvarken såg till den ene eller den andre.
Fången ropade ännu en gång med hög röst på Mattsson.
— Här ser ni ju själf, herr konstapel, fortfor han därpå, i det
han visade på de på marken synliga blodspåren, här har John legat.
Han ville inte lugnt foga sig i fångenskapen, han gjorde motstånd,
och under striden sprungo hans mun och näsa i blod. Jag kan
inte på annat sätt förklara Johns försvinnande, än att Mattsson
möjligen af försiktighetsskäl burit honom till något i närheten befintligt
gömställe. Låt oss alltså invänta Mattssons återkomst!
Konstapeln ruskade med missnöjd min på hufvudet och utlät
sig därpå:
— Jag antar, att vi hvarken få se en skymt af Mattsson eller
John. Men om ni till råga på allt äfven skulle ha drifvit med oss,
så skulle er belägenhet därigenom än ytterligare förvärras.
— Men, herr öfverkonstapel, utbrast fången i förebrående ton,
är då icke det sätt, hvarpå jag frivilligt gifvit mig fången, nog för
att öfvertyga er om sanningen i alla mina uppgifter? Jag tycker,
att ni redan däraf måste inse, det ingenting är mera fjärran från
mig än att drifva med er. Var god och låt folket söka efter
Mattsson här i närheten!
Öfverkonstapeln gaf i öfverenstämmelse med denna önskan
nödiga order.
Men fången trodde sig böra göra sitt till. Med hög röst
ropade han inåt skogen:
— Mattsson! Mattsson! Hvar är ni? Hvart har ni fört vår
fånge, betjänten?
Mattsson, som ju befann sig alldeles i närheten och endast
höll sig gömd bakom en buske, spetsade öronen vid
olyckskamratens rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
