Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Mannen med hasselkäppen sparade heller inte sina krafter för
att handgripligen låta John känna, att det här inte var fråga om ett
fastlagsskämt utan om en mycket allvarlig sak.
När han inte orkade slå längre, for långe Masse upp och
fortsatte själf afbasningen.
John formligen vrålade af smärta; men hos dessa båda, som
beslutat att själfva skipa en smula rättvisa, hade han ej att påräkna
något medlidande. Ingen räddade honom från den svidande smärtan.
John fick en liflig försmak af syndens rätta lön.
-— Och om jag också slår ihjäl dig, din hund, så ska’ det
inte förorsaka mig några samvetsförebråelser, skrek Mattsson. Du
har inte förtjänat bättre.
Därmed rappade han på betjänten af alla krafter.
Hans kamrat lät honom hållas en stund.
Men när John plötsligt inställde sina förfärliga tjut och blef helt
lugn, hejdade den andre Mattsson genom att fatta tag i hans
höjda arm.
— Nu kan det vara nog för denna gång, käre vän, sade han.
Vi skulle göra oss själfva den sämsta tänkbara tjänst, om vi sloge
honom fördärfvad.
Mattsson inställde genast exekutionen. Han böjde sig ned
och vände på John, så att denne kom att ligga på ryggen.
Betjänten jämrade sig så ynkligt.
— Ger du dig för så lite’? hånade Mattsson. Det här var ju
bara en liten början. Du ska’ sedan få se på en annan vals, du
skurk.
John knep ihop ögonen, dels af smärta, dels emedan han ej
ville se sina fiender.
— Ja, ja, sade den andre flyktingen, det var ett utmärkt
påhitt att ta gossen från två sidor. På så sätt måste han ju falla i
våra händer, åt hvilket håll han än grep till flykten.
– Hvad ska’ vi nu ta oss till med honom? frågade Mattsson.
— Jo, först af allt måste vi binda honom.
— Och sedan?
— Sedan göra vi processen kort med honom. Ni stannar här
och vaktar honom, medan jag uppsöker poliserna: ty nu ha vi icke
mera att frukta dem, eftersom vi äro i tillfälle att till dem
utlämna den brottslige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
