Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
nog fräcka att spela de oskyldige. Men farväl nu så länge! Så
snart sig göra låter, äro vi åter här.
Detektiverna räckte förvaltaren handen till afsked och
aflägsnade sig sedan med raska steg.
Förvaltaren vände tillbaka. När han nu gick förbi det ställe,
där grefven och John höllo sig gömda, yttrade han halfhögt för
sig själf: i
— Ja, denna de båda skälmarnas fräckhet öfverstiger
verkligen alla gränser. Men jag gratulerar dem, om de komma i min
väg. De ha redan gjort mer än tillräckligt med ondt.
Grefven, som äfven hört dessa ord, formligen rasade af vrede,
— Skurk! mumlade han. Så många år har du haft din goda
utkomst och äfven ätit mitt bröd, och nu bevisar du, att din
trohet och tillgifvenhet ej voro någonting annat än förställning. Du
vore verkligen värd, att jag genast jagade en kula genom ditt
för-üädarehufvud.
Herr Adlerström hade väl i sin upprörda sinnesstämning talat
för högt, ty Berglind stannade plötsligt och såg sig forskande
omkring.
— Är någon här? frågade han med hög röst.
Naturligtvis fick han ej något svar.
— Jag tyckte precis, att jag hörde någon tala, yttrade han
därpå. Men jag måste väl ha misstagit mig. — Hm! Den
stackars kvinnan gör det mig verkligen ondt om, som nu för sin mans
skull måste lida så oförskyldt.
Med dessa ord gick Berglind vidare och försvann snart in i
stora byggningen.
Så snart han icke längre syntes till, skyndade gretven och
John i största hast längre bort i parken.
— Hvarthän, herr grefve? stönade John.
— Hvarthän? Du frågar mig för mycket, svarade grefven.
— Men ni måtte väl ha uppgjort någon plan?
— John, en narr kan fråga mera, än tio visa äro i stånd att
besvara. Hvad jag hört, det har du själf också hört, men jag slår
vad, att du för ögonblicket vet dig lika liten råd som jag själf.
— Jo, att vi måste bort härifrån, det vet jag alldeles bestämdt,
svarade John och svor sedan som en åkardräng.
De hade nu kommit till bortersta delen af parken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
